Imorgon bar det av hemat! Vi far stiga upp tidigt for att hinna med den langa 24 h flighten hemat.
Vi har nog inte riktigt fattat att vi nu ska hem efter fem manaders resa. Alla intryck och moten far vi smalta som det kommer dar hemma. En oforglomlig resa helt klart som har gett oss extremt manga nya erfarenheter. Vi har redan borjat prata om nasta framtida tripp!
Vi vill tacka alla som foljt bloggen och stodet hemifran! Tack!
Ses darhemma!
Erik & Fredrik
måndag 2 juli 2012
Soul, reggae och chill i Costa Rica
Vagen till Costa Rica skulle visa sig bli en langre resa an vantat. Nojda med Colombia flog vi forst till Panama dar vi bytte till en klassisk och den sista nattbussen pa resan. Laddat!
Allt var ok tills vi kom till granskontrollen. For att gora en lang hiostoria kort tog hela overgangen ca 3 timmar. Sjukt tyckte vi men lite roligt var det anda. Det var otaliga genomgangar av bagaget och man kande sig som en fange i bur. Ett par fran Venezuela kom inte igenom tack vare brist pa det gula vaccinationskortet. Trist for dem men vi pustade ut.
Antligen framme i San José! Har andades det USA! Vi hade aldrig tidigare skadat den mangd snabbmatstallen som fanns har. KFC, Tacobell, Burger King, Subway, Pizza Hut, Wendy´s, diverse lokala samt Mc Donald´s. Vi blev anda ratt glada av allt detta och bestamde oss for att testa runt. Efter det hade inte San José nagot sarskilt att erbjuda. De pa hostellet och taxichaufforen sa dessutom till oss att har fanns inget. "Ak till kusten!" var kommandot och saledes blev det. Vamos!
Kusten betydde Karribien och Puerto Viejo. Rocking J´s fick sta for logi och det var minst sagt ett av de mer speciella hostellen pa resan. Hela stallet var enormt och vaggar pryddes av kakel i olika formationer och malningar precis over allt. Varat dorm kan ha varit det lokigaste pa resan och man kande sig som djur i bur dar inne. Trist och klaga nar man val var har sa vi stack ivag och kollade in byn. Har var det verkligen "Bobbanland". Rastahar och de tre klassiska fargerna gront, rott och gult praglade det lilla samhallet. Folk har gjorde liksom inte sa mycket mer an att salja tex bananer utan dagarna spenderades med att chilla och roka gras. Vi gillade starkt allt forutom graset och kande att nog kunde trivas har. Vi drog under dagarna ut till stranden, testade nattlivet pa kvallarna med folk fran hostellet, at god mat och testade pa surfing. Surfingen var kul som fa men det kravs traning att ta igen nasta gang vi kommer hit... En dag hyrde vi och en kille fran Canada tre rosa Cruising - cyklar som vi sakta hojade pa langs vattnet. Med hogtalarna i cykelkorgen pa hogsta volym kande vi oss som kungar pa vagen och bara njot!
Vi hade hort om den intillliggande byn Cahuita vilket skulle vara lite mindre turister och mer lokalt. Vi stack ivag nasta morgon! Val dar mottes vi forst av en spokstad som inte sag sarkilt kul ut. Vi gick ner till den enda korsningen dar vi tog en lunch. Aven har var reggaen pa hogsta och vi kande oss hemma igen. Vi gick letandes efter hostel och stotte ihop med en kille som verkade skon och ville visa oss var det lag ett. Han berattade att det senare skulle bli fest pa Coco´s Bar nere i byn och aven pa Reggaebaren. Vi sa; ses senare! och gick in till vart rum.
Senare pa kvallen var det party for sista gangen gillt! Forsta liftade vi med lastbilsflak bort till Reggaebaren dar det dansades till liveband. Vi traffade lokalgrababrna som hjalpt oss tidigare och de visade vara ena riktiga skoningar. Senare knallade vi tillbaka inat byn till barerna. Coco´s var snart packat och folk fran intilliggande byar kom pa besok. Har hange man liksom utanfor och inne medan den ena jeepen efter den andra kom rullandes sa sakta som mojligt pumpandes reggaeton eller nagot i den stilen. Har var stamningen cool och vi kande att vi hamnat ratt.
Har kande verkligen alla alla och vi borjade ocksa snart kanna alla i byn, om inte pa gatan sa i en restaurang sa hejade man pa varann. Vi hann sista dagen mede Playa Negra och gjorde lite haftiga krigsmalningar och "Bodysurfade" lite. En kvall till med grabbarna blev det till slut och det var en trevlig avslutning pa Costa Rica!
Vi stannade for en sista anhalt pa resan i randomstaden Alajuela utanfor San José. Har smackade vi pa lite nice kak sa har pa sluttampen och avslutar aven bloggen pa hostellets dator har!
Allt var ok tills vi kom till granskontrollen. For att gora en lang hiostoria kort tog hela overgangen ca 3 timmar. Sjukt tyckte vi men lite roligt var det anda. Det var otaliga genomgangar av bagaget och man kande sig som en fange i bur. Ett par fran Venezuela kom inte igenom tack vare brist pa det gula vaccinationskortet. Trist for dem men vi pustade ut.
Antligen framme i San José! Har andades det USA! Vi hade aldrig tidigare skadat den mangd snabbmatstallen som fanns har. KFC, Tacobell, Burger King, Subway, Pizza Hut, Wendy´s, diverse lokala samt Mc Donald´s. Vi blev anda ratt glada av allt detta och bestamde oss for att testa runt. Efter det hade inte San José nagot sarskilt att erbjuda. De pa hostellet och taxichaufforen sa dessutom till oss att har fanns inget. "Ak till kusten!" var kommandot och saledes blev det. Vamos!
Kusten betydde Karribien och Puerto Viejo. Rocking J´s fick sta for logi och det var minst sagt ett av de mer speciella hostellen pa resan. Hela stallet var enormt och vaggar pryddes av kakel i olika formationer och malningar precis over allt. Varat dorm kan ha varit det lokigaste pa resan och man kande sig som djur i bur dar inne. Trist och klaga nar man val var har sa vi stack ivag och kollade in byn. Har var det verkligen "Bobbanland". Rastahar och de tre klassiska fargerna gront, rott och gult praglade det lilla samhallet. Folk har gjorde liksom inte sa mycket mer an att salja tex bananer utan dagarna spenderades med att chilla och roka gras. Vi gillade starkt allt forutom graset och kande att nog kunde trivas har. Vi drog under dagarna ut till stranden, testade nattlivet pa kvallarna med folk fran hostellet, at god mat och testade pa surfing. Surfingen var kul som fa men det kravs traning att ta igen nasta gang vi kommer hit... En dag hyrde vi och en kille fran Canada tre rosa Cruising - cyklar som vi sakta hojade pa langs vattnet. Med hogtalarna i cykelkorgen pa hogsta volym kande vi oss som kungar pa vagen och bara njot!
Vi hade hort om den intillliggande byn Cahuita vilket skulle vara lite mindre turister och mer lokalt. Vi stack ivag nasta morgon! Val dar mottes vi forst av en spokstad som inte sag sarkilt kul ut. Vi gick ner till den enda korsningen dar vi tog en lunch. Aven har var reggaen pa hogsta och vi kande oss hemma igen. Vi gick letandes efter hostel och stotte ihop med en kille som verkade skon och ville visa oss var det lag ett. Han berattade att det senare skulle bli fest pa Coco´s Bar nere i byn och aven pa Reggaebaren. Vi sa; ses senare! och gick in till vart rum.
Senare pa kvallen var det party for sista gangen gillt! Forsta liftade vi med lastbilsflak bort till Reggaebaren dar det dansades till liveband. Vi traffade lokalgrababrna som hjalpt oss tidigare och de visade vara ena riktiga skoningar. Senare knallade vi tillbaka inat byn till barerna. Coco´s var snart packat och folk fran intilliggande byar kom pa besok. Har hange man liksom utanfor och inne medan den ena jeepen efter den andra kom rullandes sa sakta som mojligt pumpandes reggaeton eller nagot i den stilen. Har var stamningen cool och vi kande att vi hamnat ratt.
Har kande verkligen alla alla och vi borjade ocksa snart kanna alla i byn, om inte pa gatan sa i en restaurang sa hejade man pa varann. Vi hann sista dagen mede Playa Negra och gjorde lite haftiga krigsmalningar och "Bodysurfade" lite. En kvall till med grabbarna blev det till slut och det var en trevlig avslutning pa Costa Rica!
Vi stannade for en sista anhalt pa resan i randomstaden Alajuela utanfor San José. Har smackade vi pa lite nice kak sa har pa sluttampen och avslutar aven bloggen pa hostellets dator har!
I Pablo Escobars hemstad
Ifran Armenina hoppade vi pa nattbussen mot Medellin. Killen som salde biljetten sa att vi skulle anlanda 6 pa morgonen till Medellin, darfor var vi forberedda pa att det skulle bli jobbigt da det inte fanns nagra lyxbussar som baddar for bra somn. Att ankomsten skulle bli sa katastrofartad att den kunde beskrivas som resan samsta dag hade nog dock ingen av oss forvantat oss.
For det forsta var bussen otroligt dalig och i vanlig ordning satt det ex. antal personer och pratade hogt, lyssnade pa musik och sa visades det en actionfilm kl 11 pa kvallen med ljud i hela bussen trots att det var tidigt ankomst som gallde. Busschaffisen korde som en total idiot och det gick inte att sova en blud da det skumpade sa mycket. Nar vi var framme i Medellin visade dessutom inte klockan 6 utan 03:30. Mitt i natten var det alltsa dags att leta en taxi och aka till centrum for att hitta ett hotell, det hade vi tyvarr inte bokat sedan innan. Hursomhelst loser det sig och det, men nar vi ska betala taxin visar det sig att eriks sedalar ar falska och fredriks sedlar ar trasiga. Vi har altsa i princip inga pengar utan far sta ute pa gatan mitt i natten och grava i ryggsackarna och hittar sa att vi precis kan betala taxin. Nasta morgon vaknar vi upp i en riktig acklig skrubb som vi fick sova i eftersom alla rum var upptagna pa hotellet, nar vi sedan ska betala sa vill hotellet ha betalt for ett dubbelrum medan vi inte tanker betala alls eftersom rummet var totalt skit och dessutom nattvakten pa hotellet sa att vi fick sova dar gratis for att vanta pa ett dubbelrum. Det slutar med att vi efter 20 minuters tjafs lamnar halften av pengarna och drar vidare for att byta hotel.
Vi bodde i centrum av Medellin och inte "lyxzonen" utanfor stan. Den visade sig om mojligt var annu mer kaosartad en Bogota och maten var inte bra heller. Hursomhelst klarade vi dagen med nod och nappe.
De andra dagarna i Medellin, 3st agnade vi at att ata Colombiansk mat och utforska den ratt sa trista stan. Anda som egentligen var trevligt var att aka upp med den sk. Metro Cablen. Dvs en kabinbana (skidlift) som var ihopkopplad med stadens tunnelbana. Vi akte upp i ett av de fattiga omradena i stan for att fa en fantastisk overblick over staden och sa tog vi oss en titt pa det nybyggda biblioteket som lag i anslutning till utsiktspunkterna. Utelivet i stan var bra men inte i klass med Pereira och Bogota. Dock sa hade vi en trevlig kvall pa hotellrummet pa midsommar afton da vi forsokte ata sa svensk mat som bara mojligt.
Det gick sadar. Jordgubbssmoothie, absolut vodka, kottbullar och agg fick vi iallafall tag pa. Dock sa kom det ju givetvis med den stekta bananen och bonerna sa nagon vidare svensk kansla vart det anda inte. Temat for kvallen var iallafall svensk musik vilket var kul att lyssna pa gamla klassiker och vid 11tiden drog vi vidare till en park dar det var en musikfestival med en fransk DJ. En riktigt kul festkvall blev iallafall midsommarafton.
Pa sondagen vantade tidig uppstigning och transport till flygplatsen for flyg mot Panama City.
Pa flygplatsen avslutades vart besok i Sydamerika med en otroligt rorig flygplats. Det var bara tur att vi over huvudtaget kom med planet. TV-monitors fanns inte flygplatsen och det var darfor i mojligt att fa nan information om avgangarna. Dessutom var vart plan skyltat med San Jose trots att det gick till Panama City, gaten var fel som stod pa biljetten och avgangstiden lika sa. Som tur ar har man lart sig fraga en extra gang efter dessa snart 5manader bland dalig organisation och vi kom ivag till Panama tillslut....
For det forsta var bussen otroligt dalig och i vanlig ordning satt det ex. antal personer och pratade hogt, lyssnade pa musik och sa visades det en actionfilm kl 11 pa kvallen med ljud i hela bussen trots att det var tidigt ankomst som gallde. Busschaffisen korde som en total idiot och det gick inte att sova en blud da det skumpade sa mycket. Nar vi var framme i Medellin visade dessutom inte klockan 6 utan 03:30. Mitt i natten var det alltsa dags att leta en taxi och aka till centrum for att hitta ett hotell, det hade vi tyvarr inte bokat sedan innan. Hursomhelst loser det sig och det, men nar vi ska betala taxin visar det sig att eriks sedalar ar falska och fredriks sedlar ar trasiga. Vi har altsa i princip inga pengar utan far sta ute pa gatan mitt i natten och grava i ryggsackarna och hittar sa att vi precis kan betala taxin. Nasta morgon vaknar vi upp i en riktig acklig skrubb som vi fick sova i eftersom alla rum var upptagna pa hotellet, nar vi sedan ska betala sa vill hotellet ha betalt for ett dubbelrum medan vi inte tanker betala alls eftersom rummet var totalt skit och dessutom nattvakten pa hotellet sa att vi fick sova dar gratis for att vanta pa ett dubbelrum. Det slutar med att vi efter 20 minuters tjafs lamnar halften av pengarna och drar vidare for att byta hotel.
Vi bodde i centrum av Medellin och inte "lyxzonen" utanfor stan. Den visade sig om mojligt var annu mer kaosartad en Bogota och maten var inte bra heller. Hursomhelst klarade vi dagen med nod och nappe.
De andra dagarna i Medellin, 3st agnade vi at att ata Colombiansk mat och utforska den ratt sa trista stan. Anda som egentligen var trevligt var att aka upp med den sk. Metro Cablen. Dvs en kabinbana (skidlift) som var ihopkopplad med stadens tunnelbana. Vi akte upp i ett av de fattiga omradena i stan for att fa en fantastisk overblick over staden och sa tog vi oss en titt pa det nybyggda biblioteket som lag i anslutning till utsiktspunkterna. Utelivet i stan var bra men inte i klass med Pereira och Bogota. Dock sa hade vi en trevlig kvall pa hotellrummet pa midsommar afton da vi forsokte ata sa svensk mat som bara mojligt.
Det gick sadar. Jordgubbssmoothie, absolut vodka, kottbullar och agg fick vi iallafall tag pa. Dock sa kom det ju givetvis med den stekta bananen och bonerna sa nagon vidare svensk kansla vart det anda inte. Temat for kvallen var iallafall svensk musik vilket var kul att lyssna pa gamla klassiker och vid 11tiden drog vi vidare till en park dar det var en musikfestival med en fransk DJ. En riktigt kul festkvall blev iallafall midsommarafton.
Pa sondagen vantade tidig uppstigning och transport till flygplatsen for flyg mot Panama City.
Pa flygplatsen avslutades vart besok i Sydamerika med en otroligt rorig flygplats. Det var bara tur att vi over huvudtaget kom med planet. TV-monitors fanns inte flygplatsen och det var darfor i mojligt att fa nan information om avgangarna. Dessutom var vart plan skyltat med San Jose trots att det gick till Panama City, gaten var fel som stod pa biljetten och avgangstiden lika sa. Som tur ar har man lart sig fraga en extra gang efter dessa snart 5manader bland dalig organisation och vi kom ivag till Panama tillslut....