Imorgon bar det av hemat! Vi far stiga upp tidigt for att hinna med den langa 24 h flighten hemat.
Vi har nog inte riktigt fattat att vi nu ska hem efter fem manaders resa. Alla intryck och moten far vi smalta som det kommer dar hemma. En oforglomlig resa helt klart som har gett oss extremt manga nya erfarenheter. Vi har redan borjat prata om nasta framtida tripp!
Vi vill tacka alla som foljt bloggen och stodet hemifran! Tack!
Ses darhemma!
Erik & Fredrik
måndag 2 juli 2012
Soul, reggae och chill i Costa Rica
Vagen till Costa Rica skulle visa sig bli en langre resa an vantat. Nojda med Colombia flog vi forst till Panama dar vi bytte till en klassisk och den sista nattbussen pa resan. Laddat!
Allt var ok tills vi kom till granskontrollen. For att gora en lang hiostoria kort tog hela overgangen ca 3 timmar. Sjukt tyckte vi men lite roligt var det anda. Det var otaliga genomgangar av bagaget och man kande sig som en fange i bur. Ett par fran Venezuela kom inte igenom tack vare brist pa det gula vaccinationskortet. Trist for dem men vi pustade ut.
Antligen framme i San José! Har andades det USA! Vi hade aldrig tidigare skadat den mangd snabbmatstallen som fanns har. KFC, Tacobell, Burger King, Subway, Pizza Hut, Wendy´s, diverse lokala samt Mc Donald´s. Vi blev anda ratt glada av allt detta och bestamde oss for att testa runt. Efter det hade inte San José nagot sarskilt att erbjuda. De pa hostellet och taxichaufforen sa dessutom till oss att har fanns inget. "Ak till kusten!" var kommandot och saledes blev det. Vamos!
Kusten betydde Karribien och Puerto Viejo. Rocking J´s fick sta for logi och det var minst sagt ett av de mer speciella hostellen pa resan. Hela stallet var enormt och vaggar pryddes av kakel i olika formationer och malningar precis over allt. Varat dorm kan ha varit det lokigaste pa resan och man kande sig som djur i bur dar inne. Trist och klaga nar man val var har sa vi stack ivag och kollade in byn. Har var det verkligen "Bobbanland". Rastahar och de tre klassiska fargerna gront, rott och gult praglade det lilla samhallet. Folk har gjorde liksom inte sa mycket mer an att salja tex bananer utan dagarna spenderades med att chilla och roka gras. Vi gillade starkt allt forutom graset och kande att nog kunde trivas har. Vi drog under dagarna ut till stranden, testade nattlivet pa kvallarna med folk fran hostellet, at god mat och testade pa surfing. Surfingen var kul som fa men det kravs traning att ta igen nasta gang vi kommer hit... En dag hyrde vi och en kille fran Canada tre rosa Cruising - cyklar som vi sakta hojade pa langs vattnet. Med hogtalarna i cykelkorgen pa hogsta volym kande vi oss som kungar pa vagen och bara njot!
Vi hade hort om den intillliggande byn Cahuita vilket skulle vara lite mindre turister och mer lokalt. Vi stack ivag nasta morgon! Val dar mottes vi forst av en spokstad som inte sag sarkilt kul ut. Vi gick ner till den enda korsningen dar vi tog en lunch. Aven har var reggaen pa hogsta och vi kande oss hemma igen. Vi gick letandes efter hostel och stotte ihop med en kille som verkade skon och ville visa oss var det lag ett. Han berattade att det senare skulle bli fest pa Coco´s Bar nere i byn och aven pa Reggaebaren. Vi sa; ses senare! och gick in till vart rum.
Senare pa kvallen var det party for sista gangen gillt! Forsta liftade vi med lastbilsflak bort till Reggaebaren dar det dansades till liveband. Vi traffade lokalgrababrna som hjalpt oss tidigare och de visade vara ena riktiga skoningar. Senare knallade vi tillbaka inat byn till barerna. Coco´s var snart packat och folk fran intilliggande byar kom pa besok. Har hange man liksom utanfor och inne medan den ena jeepen efter den andra kom rullandes sa sakta som mojligt pumpandes reggaeton eller nagot i den stilen. Har var stamningen cool och vi kande att vi hamnat ratt.
Har kande verkligen alla alla och vi borjade ocksa snart kanna alla i byn, om inte pa gatan sa i en restaurang sa hejade man pa varann. Vi hann sista dagen mede Playa Negra och gjorde lite haftiga krigsmalningar och "Bodysurfade" lite. En kvall till med grabbarna blev det till slut och det var en trevlig avslutning pa Costa Rica!
Vi stannade for en sista anhalt pa resan i randomstaden Alajuela utanfor San José. Har smackade vi pa lite nice kak sa har pa sluttampen och avslutar aven bloggen pa hostellets dator har!
Allt var ok tills vi kom till granskontrollen. For att gora en lang hiostoria kort tog hela overgangen ca 3 timmar. Sjukt tyckte vi men lite roligt var det anda. Det var otaliga genomgangar av bagaget och man kande sig som en fange i bur. Ett par fran Venezuela kom inte igenom tack vare brist pa det gula vaccinationskortet. Trist for dem men vi pustade ut.
Antligen framme i San José! Har andades det USA! Vi hade aldrig tidigare skadat den mangd snabbmatstallen som fanns har. KFC, Tacobell, Burger King, Subway, Pizza Hut, Wendy´s, diverse lokala samt Mc Donald´s. Vi blev anda ratt glada av allt detta och bestamde oss for att testa runt. Efter det hade inte San José nagot sarskilt att erbjuda. De pa hostellet och taxichaufforen sa dessutom till oss att har fanns inget. "Ak till kusten!" var kommandot och saledes blev det. Vamos!
Kusten betydde Karribien och Puerto Viejo. Rocking J´s fick sta for logi och det var minst sagt ett av de mer speciella hostellen pa resan. Hela stallet var enormt och vaggar pryddes av kakel i olika formationer och malningar precis over allt. Varat dorm kan ha varit det lokigaste pa resan och man kande sig som djur i bur dar inne. Trist och klaga nar man val var har sa vi stack ivag och kollade in byn. Har var det verkligen "Bobbanland". Rastahar och de tre klassiska fargerna gront, rott och gult praglade det lilla samhallet. Folk har gjorde liksom inte sa mycket mer an att salja tex bananer utan dagarna spenderades med att chilla och roka gras. Vi gillade starkt allt forutom graset och kande att nog kunde trivas har. Vi drog under dagarna ut till stranden, testade nattlivet pa kvallarna med folk fran hostellet, at god mat och testade pa surfing. Surfingen var kul som fa men det kravs traning att ta igen nasta gang vi kommer hit... En dag hyrde vi och en kille fran Canada tre rosa Cruising - cyklar som vi sakta hojade pa langs vattnet. Med hogtalarna i cykelkorgen pa hogsta volym kande vi oss som kungar pa vagen och bara njot!
Vi hade hort om den intillliggande byn Cahuita vilket skulle vara lite mindre turister och mer lokalt. Vi stack ivag nasta morgon! Val dar mottes vi forst av en spokstad som inte sag sarkilt kul ut. Vi gick ner till den enda korsningen dar vi tog en lunch. Aven har var reggaen pa hogsta och vi kande oss hemma igen. Vi gick letandes efter hostel och stotte ihop med en kille som verkade skon och ville visa oss var det lag ett. Han berattade att det senare skulle bli fest pa Coco´s Bar nere i byn och aven pa Reggaebaren. Vi sa; ses senare! och gick in till vart rum.
Senare pa kvallen var det party for sista gangen gillt! Forsta liftade vi med lastbilsflak bort till Reggaebaren dar det dansades till liveband. Vi traffade lokalgrababrna som hjalpt oss tidigare och de visade vara ena riktiga skoningar. Senare knallade vi tillbaka inat byn till barerna. Coco´s var snart packat och folk fran intilliggande byar kom pa besok. Har hange man liksom utanfor och inne medan den ena jeepen efter den andra kom rullandes sa sakta som mojligt pumpandes reggaeton eller nagot i den stilen. Har var stamningen cool och vi kande att vi hamnat ratt.
Har kande verkligen alla alla och vi borjade ocksa snart kanna alla i byn, om inte pa gatan sa i en restaurang sa hejade man pa varann. Vi hann sista dagen mede Playa Negra och gjorde lite haftiga krigsmalningar och "Bodysurfade" lite. En kvall till med grabbarna blev det till slut och det var en trevlig avslutning pa Costa Rica!
Vi stannade for en sista anhalt pa resan i randomstaden Alajuela utanfor San José. Har smackade vi pa lite nice kak sa har pa sluttampen och avslutar aven bloggen pa hostellets dator har!
I Pablo Escobars hemstad
Ifran Armenina hoppade vi pa nattbussen mot Medellin. Killen som salde biljetten sa att vi skulle anlanda 6 pa morgonen till Medellin, darfor var vi forberedda pa att det skulle bli jobbigt da det inte fanns nagra lyxbussar som baddar for bra somn. Att ankomsten skulle bli sa katastrofartad att den kunde beskrivas som resan samsta dag hade nog dock ingen av oss forvantat oss.
For det forsta var bussen otroligt dalig och i vanlig ordning satt det ex. antal personer och pratade hogt, lyssnade pa musik och sa visades det en actionfilm kl 11 pa kvallen med ljud i hela bussen trots att det var tidigt ankomst som gallde. Busschaffisen korde som en total idiot och det gick inte att sova en blud da det skumpade sa mycket. Nar vi var framme i Medellin visade dessutom inte klockan 6 utan 03:30. Mitt i natten var det alltsa dags att leta en taxi och aka till centrum for att hitta ett hotell, det hade vi tyvarr inte bokat sedan innan. Hursomhelst loser det sig och det, men nar vi ska betala taxin visar det sig att eriks sedalar ar falska och fredriks sedlar ar trasiga. Vi har altsa i princip inga pengar utan far sta ute pa gatan mitt i natten och grava i ryggsackarna och hittar sa att vi precis kan betala taxin. Nasta morgon vaknar vi upp i en riktig acklig skrubb som vi fick sova i eftersom alla rum var upptagna pa hotellet, nar vi sedan ska betala sa vill hotellet ha betalt for ett dubbelrum medan vi inte tanker betala alls eftersom rummet var totalt skit och dessutom nattvakten pa hotellet sa att vi fick sova dar gratis for att vanta pa ett dubbelrum. Det slutar med att vi efter 20 minuters tjafs lamnar halften av pengarna och drar vidare for att byta hotel.
Vi bodde i centrum av Medellin och inte "lyxzonen" utanfor stan. Den visade sig om mojligt var annu mer kaosartad en Bogota och maten var inte bra heller. Hursomhelst klarade vi dagen med nod och nappe.
De andra dagarna i Medellin, 3st agnade vi at att ata Colombiansk mat och utforska den ratt sa trista stan. Anda som egentligen var trevligt var att aka upp med den sk. Metro Cablen. Dvs en kabinbana (skidlift) som var ihopkopplad med stadens tunnelbana. Vi akte upp i ett av de fattiga omradena i stan for att fa en fantastisk overblick over staden och sa tog vi oss en titt pa det nybyggda biblioteket som lag i anslutning till utsiktspunkterna. Utelivet i stan var bra men inte i klass med Pereira och Bogota. Dock sa hade vi en trevlig kvall pa hotellrummet pa midsommar afton da vi forsokte ata sa svensk mat som bara mojligt.
Det gick sadar. Jordgubbssmoothie, absolut vodka, kottbullar och agg fick vi iallafall tag pa. Dock sa kom det ju givetvis med den stekta bananen och bonerna sa nagon vidare svensk kansla vart det anda inte. Temat for kvallen var iallafall svensk musik vilket var kul att lyssna pa gamla klassiker och vid 11tiden drog vi vidare till en park dar det var en musikfestival med en fransk DJ. En riktigt kul festkvall blev iallafall midsommarafton.
Pa sondagen vantade tidig uppstigning och transport till flygplatsen for flyg mot Panama City.
Pa flygplatsen avslutades vart besok i Sydamerika med en otroligt rorig flygplats. Det var bara tur att vi over huvudtaget kom med planet. TV-monitors fanns inte flygplatsen och det var darfor i mojligt att fa nan information om avgangarna. Dessutom var vart plan skyltat med San Jose trots att det gick till Panama City, gaten var fel som stod pa biljetten och avgangstiden lika sa. Som tur ar har man lart sig fraga en extra gang efter dessa snart 5manader bland dalig organisation och vi kom ivag till Panama tillslut....
For det forsta var bussen otroligt dalig och i vanlig ordning satt det ex. antal personer och pratade hogt, lyssnade pa musik och sa visades det en actionfilm kl 11 pa kvallen med ljud i hela bussen trots att det var tidigt ankomst som gallde. Busschaffisen korde som en total idiot och det gick inte att sova en blud da det skumpade sa mycket. Nar vi var framme i Medellin visade dessutom inte klockan 6 utan 03:30. Mitt i natten var det alltsa dags att leta en taxi och aka till centrum for att hitta ett hotell, det hade vi tyvarr inte bokat sedan innan. Hursomhelst loser det sig och det, men nar vi ska betala taxin visar det sig att eriks sedalar ar falska och fredriks sedlar ar trasiga. Vi har altsa i princip inga pengar utan far sta ute pa gatan mitt i natten och grava i ryggsackarna och hittar sa att vi precis kan betala taxin. Nasta morgon vaknar vi upp i en riktig acklig skrubb som vi fick sova i eftersom alla rum var upptagna pa hotellet, nar vi sedan ska betala sa vill hotellet ha betalt for ett dubbelrum medan vi inte tanker betala alls eftersom rummet var totalt skit och dessutom nattvakten pa hotellet sa att vi fick sova dar gratis for att vanta pa ett dubbelrum. Det slutar med att vi efter 20 minuters tjafs lamnar halften av pengarna och drar vidare for att byta hotel.
Vi bodde i centrum av Medellin och inte "lyxzonen" utanfor stan. Den visade sig om mojligt var annu mer kaosartad en Bogota och maten var inte bra heller. Hursomhelst klarade vi dagen med nod och nappe.
De andra dagarna i Medellin, 3st agnade vi at att ata Colombiansk mat och utforska den ratt sa trista stan. Anda som egentligen var trevligt var att aka upp med den sk. Metro Cablen. Dvs en kabinbana (skidlift) som var ihopkopplad med stadens tunnelbana. Vi akte upp i ett av de fattiga omradena i stan for att fa en fantastisk overblick over staden och sa tog vi oss en titt pa det nybyggda biblioteket som lag i anslutning till utsiktspunkterna. Utelivet i stan var bra men inte i klass med Pereira och Bogota. Dock sa hade vi en trevlig kvall pa hotellrummet pa midsommar afton da vi forsokte ata sa svensk mat som bara mojligt.
Det gick sadar. Jordgubbssmoothie, absolut vodka, kottbullar och agg fick vi iallafall tag pa. Dock sa kom det ju givetvis med den stekta bananen och bonerna sa nagon vidare svensk kansla vart det anda inte. Temat for kvallen var iallafall svensk musik vilket var kul att lyssna pa gamla klassiker och vid 11tiden drog vi vidare till en park dar det var en musikfestival med en fransk DJ. En riktigt kul festkvall blev iallafall midsommarafton.
Pa sondagen vantade tidig uppstigning och transport till flygplatsen for flyg mot Panama City.
Pa flygplatsen avslutades vart besok i Sydamerika med en otroligt rorig flygplats. Det var bara tur att vi over huvudtaget kom med planet. TV-monitors fanns inte flygplatsen och det var darfor i mojligt att fa nan information om avgangarna. Dessutom var vart plan skyltat med San Jose trots att det gick till Panama City, gaten var fel som stod pa biljetten och avgangstiden lika sa. Som tur ar har man lart sig fraga en extra gang efter dessa snart 5manader bland dalig organisation och vi kom ivag till Panama tillslut....
lördag 30 juni 2012
Saker vi saknat:
Vi har aterkommande pratat om saker fran Sverige som lyst med sin franvaro har nere. Har kommer listan med saker:
Eluttagen - Det ar sa fa och konstigt placerade i ett rum. For klena for att halla upp apparater eller liknande sa man kan ga i taget ibland.
Avloppen - Har kan man inte spola ner sitt skitpapper i toan utan maste placeras i en papperskorg bredvid toan. Inte najs.
Bagagebanden pa flygplatsen - Efter incheckat bagage sa maste anstallda lyfta vaskan ca tre meter till ett band bakom istallet for att ha ett extra band som ansluter till det stora bandet. En mycket lustig arbetsgora.
For sma taxis - Vara Volvos har de alldrig hort om har sa alla bilar ar typ lika sma som Smarts. Aven bagageutrymmet kan vara fyllt med antingen hogtalarsystem eller gastuber(?).Det brukar i alla fall sluta med att minst en vaska far hamna bredvid chauforren och stora honom eller i famnen pa oss.
Inga skyltar - Det finns mycket skyltning for onodigt har nere men en skylt som talar om vilken stad eller bussstation man ar pa for tillfallet existerar inte. Inte heller sager chaufforen till nar man ar framme sa det ar upp till en sjalv om man ska komma av ratt eller fel.
Mer komma skall....
Eluttagen - Det ar sa fa och konstigt placerade i ett rum. For klena for att halla upp apparater eller liknande sa man kan ga i taget ibland.
Avloppen - Har kan man inte spola ner sitt skitpapper i toan utan maste placeras i en papperskorg bredvid toan. Inte najs.
Bagagebanden pa flygplatsen - Efter incheckat bagage sa maste anstallda lyfta vaskan ca tre meter till ett band bakom istallet for att ha ett extra band som ansluter till det stora bandet. En mycket lustig arbetsgora.
For sma taxis - Vara Volvos har de alldrig hort om har sa alla bilar ar typ lika sma som Smarts. Aven bagageutrymmet kan vara fyllt med antingen hogtalarsystem eller gastuber(?).Det brukar i alla fall sluta med att minst en vaska far hamna bredvid chauforren och stora honom eller i famnen pa oss.
Inga skyltar - Det finns mycket skyltning for onodigt har nere men en skylt som talar om vilken stad eller bussstation man ar pa for tillfallet existerar inte. Inte heller sager chaufforen till nar man ar framme sa det ar upp till en sjalv om man ska komma av ratt eller fel.
Mer komma skall....
Zona Cafeteria
Kaffet fick vanta da vi tankt borja med att checka in Pereira som stad. Efter lite letande hittade vi till slut ett hotel som var over forvantan. Frascht och med vita lakan tackade vi ja. Aven personalen har levererade nar det kom till service och gastvanlighet.
Pereira var en ratt trevlig stad men inte nagot av det vackraste man sett. Atminstone battre en Bogota. Vi fastnade snabbt for det stora shoppingcentret dar det var roligt att kolla pa folk och ata god mat fran foodcourten hogst upp. Aven lite fotboll fick vi se har. Shoppingcenter kanske later som en beige turistattraktion men faktum ar att det hande manga roliga saker dar. En hunduppvisningsshow med sjukt seriosa killar som sprang runt inkladda for stora silvriga kostymer tillsammans med sina praktdjur som formodligen levde en mindre normal hundvardag. Aven universitetet presenterade sig med lite tjejer som promotade skolan for oss gringos. Vi fick vara med pa ett klassiskt kort och snackade lite med deras enda killkompis som minst sagt kunde vara nojd over sitt sallskap han gick runt med. En akta Colombiastund! Vi hann aven i Pereira med lite partaj och det var riktigt kul!
Efter vi var klara med Pereira bagav vi oss vidare ut mot kaffedjungeln. Nar bussen som skulle ta oss till Marcella rakade aka forbi en liten ort strax utanfor Pereira som hette Combia tankte vi om. Dar verkade det skon stamning denna sondag sa vi tog ett spotant stopp har. Det visade sig vara lyckat och vi hamnade pa ett riktigt trevligt hotell som styrdes av en liten familj med en liten charmig tjej som tyckte svenska var ett mycket roligt sprak att lyssna pa. Vi fick bra kontakt med familjen och framforallt pappan. Han var en riktig skojare och ville intresera sig for oss och vara ideer. Nar vi satt och at middag satte sig en brittisk snubbe plotsligt vid vart bord och presenterade sig som Allan. Han jobbade med skolan i narheten och hade bott i byn i flera ar. Han hade en passion for vespor och snackade garna om olika modeller och dylikt. Kontakter visade sig senare vara till hands. Dagen efter skulle vi ta oss till nagot kaffeplantage och da kunde visst Allan tanka sig att skjutsa oss dit med sin bil. Detta var speciellt behovligt da det ar svart att bara knacka pa hos narmaste kaffeodlare och fraga om en rundtur. Vi akte ivag i hans illgrona karra och kom fram till ett plantage. Dar inne fick vi dricka nagra koppar med agaren och kolla lite pa fotboll. Sedan visade han oss runt pa stallet dar man kunde bo och ata om man ville. Valdigt fint och med harliga omgivningar. Kollibris som flog utanfor pa verandan var riktigt haftiga. Hur manga som helst surrade omkring som i svarmar och drack nektar fran utstallda behallare. Intill visade agaren hur kaffeprocessen gick till i stora drag fran bona till malet kaffe. Aven Erik hade nu borjat intressera sig for det svarta guldet!
Vi tog oss tillslut fram till den lilla staden Marcella mitt i djungeln och kollade laget. Har fanns inte en enda turist och det marktes att stan hojde pa ogonbrynen nar vi anlant. Vi knallade upp till torget och tog en klassisk juice tillsammans med nagra locals. De tyckte vi var valdigt spannande av att doma reaktionerna. Senare pa kvallen blev det buss tillbaka till Pereira for att dagen darpa ta bussen till Salento vilket skulle vara en mysig by. Bussfarden gick som pa go-cart bana och val framme var det dags for lunch och fotboll pa tv. Vi intog en riktigt fin fisk och lytade oss tillbaka. Nar vi sett klart kollade vi langs med huvudgatan vilket var betydligt mer turistigt an nagon stad pa lange. Man kunde bestiga stadens topp via trappor och vi bestamde oss for att anstranga oss lite. Jobbigt var det men val upp fick man en fin utsikt. Sen var det bussen som skulle ta oss till Armenia dar vi skulle byta till en buss mot Medellin. Armenia var ingen hojdare sa det blev middag och senare nattbuss direkt vidare till Medellin.
måndag 25 juni 2012
Partyrevanch i Bogota!
Nar vi landar i Bogota far vi reda pa att det ar en demonstration i stan och det darfor inte gar att ta en taxi till hostelet, istallet far vi ta bussen, det ar alltid lite jobbigt att aka lokalbuss men ryggsackarna men resan gick problemfritt. Forsta dagen installerade vi oss pa hostelet och gjorde oss redo for utgang.
Omkring 07:00 rullar taxin in utanfor Hostal Martinik belaget i Bogotas bohemiska stadsdel. Trots att vi kom ifran en klubb som bara lag ett par kvarter bort sa var det en sjalvklarhet att ta en taxi da omradet vi bodde i inte kandes det minsta sakert...
Kl 15:00 vaknar Fredrik, lagom till andra halvlek av den sena matchen i pagaende EM-tuneringen i fotboll. En timma senare ar matchen slut och aven Erik har masat sig upp. Efter en dusch SMS:ar vi tjejerna som vi traffade igar pa klubben men far inget svar utan vi gar istallet till vart favoritstalle och kakar en Shrawamwa, ett arabiskt pitabrod fyllt med klyckling. Sedan blir det en svang forbi Mc Donalds for den rutinmassiga "bakisglassen" innan vi gar ut for en promenad pa stan. Efter att varva promenader med att sitta i parkerna och titta pa folk skyndar vi oss tillbaka till vart hostel la candelaria vid 7tiden for att hinna trycka i oss en rejal middag och atervanda till hostelet innan det blir morkt.
Detta var ett utdrag ifran en av vara 4 forsta dagar i Bogota, dock sa sag alla mer eller mindre lika dana ut och darfor racker det med att vi skriver om en. Riktigt bra fest bjods det pa iallafall och antligen lite blandad musik och inte bara salsa. Lordagen stack ut nagot ifran de andra kvallarna da vi akte ivag i en partybuss med andra "gringos" till staden Chia dar vi besokte klubben Andres Carne de Res, en kombinerad kottrestaurang och nattklubb som rymmer upp till 3500personer. Klubben var valdigt Colombiansk men vi hade betydligt mycket roligare dar an vad vi haft i Cartagena och folket var oerhort mycket trevligare. Kan ha varit den basta klubben pa hela resan...
Festa ar dock inte allt och efter 4dagar blir t.o.m. lite for mycket for oss. Darfor var det dags att urforska staden pa riktigt. Det var haftigt att fa kanna pa stamningen i den Colombianska huvudstaden, det ar en markant skillnad mellan kusten, och bergen bade i kultur och klimat. (Bogota ca 10-15grader), men efter 4dagar da vi mest strosat runt i staden ville vi besoka lite sevardheter. Dessa los dock med sin franvaro, vi begav oss iallafall till det lyxiga omradet i stan (Zona Rosa) och kollade laget. Resan dit med kollektivtrafiken (Metrobus) var spannade men stadsdelen i sig har bra restauranger men saknar i ovrigt charm. Shoppningcenter, armerikanska snabbmatkedjor och breda vagar. Det ser ut precis som lyxomraderna i de andra storstaderna i Latinamerika, sakra och latta att ta sig fram i men valdigt trakiga. Parque Bolivar i andra anden av staden besokte vi ocksa men den var helt tom och inte speciellt charmig. Omradet dar vi bodde, La Candelaria hade dock nagra fina kvarter men lite aldre hus.
Bogotas stolthet, guldmuset blev vart andra muse'ebesok pa blott 4 manader. Vi upptackte val ganska sa snart att metaller inte var sa spannande som det later men det var kul att se att det fanns nagonting i Colombia som faktiskt var, rent, modernt och valorganiserat. Muse'et holl svensk standard - minst. Var sista utflykt blev att vi akte upp med en bergbana till en Cathedral for att fa en utsikt over jattestaden med over 9miljoner inv. Utsikten var bra och det var den minst daliga av sevardheterna i Bogota, ratt sa bra egentligen, bara det att vi varit uppe pa sa manga utsiktsplatser forrut.
Detta inlagg kanske talar ratt sa negativt om Bogota, bortsett ifran utelivet och visst, fulare stad far man leta efter. Att ta sig runt var sjukt jobbigt och det kandes inte sakert for 5ore. Sjalv var det inte pa tal att ga och nar det var morkt var det alltid taxi som gallde. Valdigt mycket skumma manniskor pa gatan och det var helt klart ett snapp varre an andra storstader, Sao paulo, Lima, Asuncion osv. Dock sa trivdes vi bra i staden. Det ar en haftig storstadspuls, maten ar bra med sydamerika matt matt och man far verkligen en kalsa for hur Colombia ar nar man gar runt i staden. Folket vi traffade genom vart festande var mycket trevliga och vi fick manga vanner i staden. Tex. var vi hemma pa en lagenhetsfest en kvall. Det ar dessutom mycket som hander i stan. Pa lordagseftermiddagar sparrar man av delar av centrum for att ge plats at forsaljare, artister och folk att roa sig (som en minifestival) och pa sondagmorgonar stangs flera mil vag av i centrala delarna for att istallet ge plats at stadens cycklister.
Med andra ord ar Bogota ingenting man rekomenderar till mamma och pappa eller till nagon som soker naturupplevelser och lugn men ar man som vi inga muse'egrabbar utan istallet tycker det ar mer spannande att titta hur folk lever i staderna sa ar stan kanon for en backpacker.
Dock ar det tveksamt om man atervander, en fantastiskt upplevelse men ingen av oss lar ju bosatta sig dar iallafall.
onsdag 6 juni 2012
Lite mer beachhang i Taganga
¡Tranquilo! Tranquilo! - var vi tvugna att saga till taxikillen som korde oss pa slingriga vagar mot Taganga. Tio minuter bort fran Santa Marta. Val framme efter vansinnerfarden kom vi till vart hostel. Nyoppnat och frascht tackade vi ja och lamnade vaskorna.
Sista dagen knallade vi ivag till Playa Grande som lag nara intill. Maktiga vyer over kustlandskapet kunde avnjutas medan vi svettades av all solkram i varmen. Vattet var svalkande skont och en allmant trevlig strand med colombianska familjer som semestrade har. Vi njot av sista dagen vid kusten innan vi dagen darpa skulle flyga mot inlandet och huvudstaden Bogotà.
Val nere vid beachen sag vi att detta byggde pa en strandgata med barer och restauranger och sedan en strand som var nagot skrapig men helt okej. Sol och bad blev det och en speciellt bra restaurang som lag i byn. Har motte vi en norrman som sa att detta var stallet sa vi intog en fantastisk barbeque dar en kvall. Magiska grillspett med fransk potatissallad som hette duga. Ett av de basta om inte nummer ett av maltiderna pa resan!
Annars var Taganga en mycket enkel stad dar vagrna sag ut att ha kollapsat i ett skyfall for ett tag sen. Ruffugt men ack sa trevligare an Santa Marta.
Pa colombiansk semester - i Santa Marta
Men forst; En Bussresa.
Lokalbussen ut fran Crtagena var minst sagt en chock. Formodligen det mest hektiska i bussvag hittills. Nar tva gringos kommer in pa en lokalbuss har i Colombia vacker det minst sagt uppstandelse. Alla glor och fnissar och viskar at dar vi sitter inklamda i de sydamerikaanpassade bankraderna. Varmen var pataglig och Erik madde inte bra denna morgon sa resan blev en riktig pina. Efter oklara kvarter stannade bussen mitt i en marknad med hundratals gatuhundar, taxis, skrap och folkmassor. Aven bussen blev snabbt fylld av forsaljare pa forsaljare. Vi undrade nar det skulle ta slut men det fortsatte rulla in frukter, godis, lask och brodbakelser i mangder. Vi var naturligtvis trugna att borja garva at det hela da det ar anda hjalpen mot sadana har situationer. Vi har blivit rutinerade.
Val framme vid terminalen fick vi erbjudanden fran bade hoger och vanster ombussar mot Santa Marta. Efter en lunch tog vi tillslut en kille som skulle visa oss bussen. Den var dock full sa vi foljde med honom in pa terminalens parkering. Vi betalade och fick infon att vi skulle aka om tjugo minuter. Efter ca fyrtio minuter var bussen full och vi kunde aka. Vi akte och akte och visste inte vart vi riktigt var. Framat kvallen var det utan forvarning dags att byta till en ny buss eftersom denna inte gick direkt vilket de sagt. Denna buss hade AC pa starkast mojliga och vi fros och kollade Mission Impossible i ytterligare tre timmar innan vi antligen var framme och tog en taxi till centrum. Framme.
Trodde vi. Hostelet var fullt for natten sa vi fick ga till hotel Las Vegas som verkade bra. Skont rum men stenharda sangar. Det fick duga.
Staden i sig hade inte mycket att erbjuda utan var skrapig och ful i stora drag. Mycket folk som inte verkade ha nagot riktigt mal vandrade runt pa gatorna hela dagarna. Stranden som skulle locka colombianer var allt annat an fin utan bestod av hundar, skrap och oldrickande colombianer som sokt en billigare semester. Vi utnforskade darfor staden som faktiskt hade ett bra utbud restauranger och sma trevliga lemonadforsaljare som hjalpte en att slacka torsten. En dags solning blev det vid hamnen i alla fall. Skont!
Vi lyckades sista dagen boka vara flygbiljetter fran Baranquilla till Bogotà och fran Medellin till Panama City. Detta blev billigare an att aka buss den forsta trippen! Vi var nojda och nasta dag skulle vi bege oss till det intilliggande Taganga som skulle innehalla lite mer backpackers men framforallt lite finare strander.
Tyvarr inga bilder i detta inlagg da staden kandes lite lurig. Dock inget man missar direkt.
Lokalbussen ut fran Crtagena var minst sagt en chock. Formodligen det mest hektiska i bussvag hittills. Nar tva gringos kommer in pa en lokalbuss har i Colombia vacker det minst sagt uppstandelse. Alla glor och fnissar och viskar at dar vi sitter inklamda i de sydamerikaanpassade bankraderna. Varmen var pataglig och Erik madde inte bra denna morgon sa resan blev en riktig pina. Efter oklara kvarter stannade bussen mitt i en marknad med hundratals gatuhundar, taxis, skrap och folkmassor. Aven bussen blev snabbt fylld av forsaljare pa forsaljare. Vi undrade nar det skulle ta slut men det fortsatte rulla in frukter, godis, lask och brodbakelser i mangder. Vi var naturligtvis trugna att borja garva at det hela da det ar anda hjalpen mot sadana har situationer. Vi har blivit rutinerade.
Val framme vid terminalen fick vi erbjudanden fran bade hoger och vanster ombussar mot Santa Marta. Efter en lunch tog vi tillslut en kille som skulle visa oss bussen. Den var dock full sa vi foljde med honom in pa terminalens parkering. Vi betalade och fick infon att vi skulle aka om tjugo minuter. Efter ca fyrtio minuter var bussen full och vi kunde aka. Vi akte och akte och visste inte vart vi riktigt var. Framat kvallen var det utan forvarning dags att byta till en ny buss eftersom denna inte gick direkt vilket de sagt. Denna buss hade AC pa starkast mojliga och vi fros och kollade Mission Impossible i ytterligare tre timmar innan vi antligen var framme och tog en taxi till centrum. Framme.
Trodde vi. Hostelet var fullt for natten sa vi fick ga till hotel Las Vegas som verkade bra. Skont rum men stenharda sangar. Det fick duga.
Staden i sig hade inte mycket att erbjuda utan var skrapig och ful i stora drag. Mycket folk som inte verkade ha nagot riktigt mal vandrade runt pa gatorna hela dagarna. Stranden som skulle locka colombianer var allt annat an fin utan bestod av hundar, skrap och oldrickande colombianer som sokt en billigare semester. Vi utnforskade darfor staden som faktiskt hade ett bra utbud restauranger och sma trevliga lemonadforsaljare som hjalpte en att slacka torsten. En dags solning blev det vid hamnen i alla fall. Skont!
Vi lyckades sista dagen boka vara flygbiljetter fran Baranquilla till Bogotà och fran Medellin till Panama City. Detta blev billigare an att aka buss den forsta trippen! Vi var nojda och nasta dag skulle vi bege oss till det intilliggande Taganga som skulle innehalla lite mer backpackers men framforallt lite finare strander.
Tyvarr inga bilder i detta inlagg da staden kandes lite lurig. Dock inget man missar direkt.
tisdag 5 juni 2012
Cartagena
Kl 8 pa morgonen da vi vaknade var vi redan i hamn i Cartagena i Colombia. Spanningen var pa topp nar vi klev i land i ett nytt land och ratt sa snart hittade vi ett schysst hostel. Forvanade var vi dock att staden var sa ren och lugn. Colombia hade man ju forestallt sig nagot helt annat... Forsta dagen tog vi en vandring ner och tittade till stranden. Riktigt schysst var den, inget speciellt var det med det egentligen men den hade inte den dar turistiga kanslan som stander normalt satt har utan det var inte sa stort och heller inte sa mycket folk. Senare blev det dock en bra och billig lunch, en hyfsad middag och sedan taggade vi igang infor kvallen. Det var 2 partysugna grabbar som hade anlant till Colombia och prio ett i Cartagena var att festa. Utgangen var dock en jattebesvikelse. Trots att det var en torsdag som ar en bra partydag i Sydamerika.
Dagen efter tog vi nya tag dock, fredag (annu battre partydag) och dessutom fyllde staden Cartagena ar vilket innebar ett festivalliknande evenemang pa stan med dans och livemusik. Detta var ratt trevligt och en skon start pa kvallen trots att medelaldern var lite val hog. Senare pa natten tog vi oss ut till en klubb igen men vi mottes av samma grej igen. Mycket folk ute men det ar endast Rumba och Salsa och alla dansar i par. Ingen ar riktigt intresserad av att prata med dig eftersom att alla gar ut enbart for att dansa. Istallet var chilenska turister de anda vi skapade nagon som helst kontakt med under de 2 utgangsdagarna i Cartagena. Tanken var ifran borjan att stanna en dag till och aven ge lordag en chans men besvikna pa kvallarna bestamde vi oss istallet for att dra vidare till Santa Marta, colombianernas egna badort och se om det var battre fest dar.
Sjalva staden Cartagena och de dagliga aktiviteterna var dock jattetrevliga. Staden kandes valdigt trygg och den gamla delen av staden var verkligen mysig. Daremot hade vi sett staden pa 2dagar och det kandes helt ratt att dra vidare!
Dagen efter tog vi nya tag dock, fredag (annu battre partydag) och dessutom fyllde staden Cartagena ar vilket innebar ett festivalliknande evenemang pa stan med dans och livemusik. Detta var ratt trevligt och en skon start pa kvallen trots att medelaldern var lite val hog. Senare pa natten tog vi oss ut till en klubb igen men vi mottes av samma grej igen. Mycket folk ute men det ar endast Rumba och Salsa och alla dansar i par. Ingen ar riktigt intresserad av att prata med dig eftersom att alla gar ut enbart for att dansa. Istallet var chilenska turister de anda vi skapade nagon som helst kontakt med under de 2 utgangsdagarna i Cartagena. Tanken var ifran borjan att stanna en dag till och aven ge lordag en chans men besvikna pa kvallarna bestamde vi oss istallet for att dra vidare till Santa Marta, colombianernas egna badort och se om det var battre fest dar.
Segling till Colombia
Efter att ha hort sa mycket gott om Colombia angrade vi bada att vi valde att forboka flyget Lima-Panama. Nar mojligheten sedan i Panama City dok upp om att aka bat ifran Pouvenir pa Atlantsidan till Cartagena i Colombia var det aldrig nagra tveksamheter om att vi ville aka aven om vi skulle behova hitta ett flyg tillbaka till Centralamerika senare eftersom var flight hem till Sverige avgar ifran Costra Rica och inte gar att omboka.
De flesta segelbatarna tar 5 dagar och ar mycket dyra eftersom de stannar 3dagar runt San Blas oarna innan de paborjar den 2dygns langa seglingen till Cartagena. Vi tyckte dock att en sadan battur var bade for lang och for dyr och darfor hittade vi en snabbvariant som kor direkt till Cartagena. Den passade oss rastlosa ungdomar lite battre i var iver att komma till Colombia. Det var dock in i det sista oklart om det skulle bli av med en dag forsenade lattade vi iallafall ankar och bagav oss ut pa havet.
Till en borjan var det en kanonstart pa resan. Kaptenen som var duktig pa att laga mat bjod pa en kanonlunch med nyfiskad fisk. Dock sa fortstod vi ganska snart att resan skulle bli tuff da det redan efter en timme borjade gunga rejalt och da var vi inte ans ute pa oppet hav. Totalt var vi 4st passagerare pa baten, en kapten och en besattningsman. Den forsta kvallen var det bara Erik som lyckades ata nagot av den latta middagen som bestod av nudelsoppa. Vi andra var for sjosjuka. Dock sa var den forsta dagen anda mycket lyckad. Ganska sa snabbt borjade det rycka i fiskespot som satt fast i baten och nar kapten tog tag i spot forstod vi att det var en stor fisk pa kroken. Dock sa hade man kanske anda inte forvantat sig an Svardfisk pa ca 35kilo!
Senare under kvallen fick vi ocksa se delfiner leka kring baten.
Dag 2hande inte sa mycket. Man hade anpassat sig emot gungningarna och dagen spenderades mest till att sola och att lyssna pa musik. Vi snackade aven en hel del med besattningsmannen, Armando, som vi kom battre overens med an kaptenen. Vi skymningen fick dock se delfiner igen, denna gang i skymningen.
Den 3e dagen vaknade vi upp vid kl 8 pa morgonen och da var vi redan framme i Cartagena.
Sammanfattningsvis var batresan en haftig upplevelse. Framforallt med delfinerna och fisken men aven att ha testat pa att segla pa oppet hav. Vi klarade oss relativt bra ifran sjosjukan vilket bidrog till att vi ar nojda med resan. Vara franska medpassagerare daremot, de varken at eller pratade under storre delen av resan.
Vi ar nojda med att ha gjort resan men det kanske inte ar nagot man gor om i forsta taget. Flyget tillbaka till Centralamerika ar redan bokat med andra ord!
De flesta segelbatarna tar 5 dagar och ar mycket dyra eftersom de stannar 3dagar runt San Blas oarna innan de paborjar den 2dygns langa seglingen till Cartagena. Vi tyckte dock att en sadan battur var bade for lang och for dyr och darfor hittade vi en snabbvariant som kor direkt till Cartagena. Den passade oss rastlosa ungdomar lite battre i var iver att komma till Colombia. Det var dock in i det sista oklart om det skulle bli av med en dag forsenade lattade vi iallafall ankar och bagav oss ut pa havet.
Till en borjan var det en kanonstart pa resan. Kaptenen som var duktig pa att laga mat bjod pa en kanonlunch med nyfiskad fisk. Dock sa fortstod vi ganska snart att resan skulle bli tuff da det redan efter en timme borjade gunga rejalt och da var vi inte ans ute pa oppet hav. Totalt var vi 4st passagerare pa baten, en kapten och en besattningsman. Den forsta kvallen var det bara Erik som lyckades ata nagot av den latta middagen som bestod av nudelsoppa. Vi andra var for sjosjuka. Dock sa var den forsta dagen anda mycket lyckad. Ganska sa snabbt borjade det rycka i fiskespot som satt fast i baten och nar kapten tog tag i spot forstod vi att det var en stor fisk pa kroken. Dock sa hade man kanske anda inte forvantat sig an Svardfisk pa ca 35kilo!
Senare under kvallen fick vi ocksa se delfiner leka kring baten.
Dag 2hande inte sa mycket. Man hade anpassat sig emot gungningarna och dagen spenderades mest till att sola och att lyssna pa musik. Vi snackade aven en hel del med besattningsmannen, Armando, som vi kom battre overens med an kaptenen. Vi skymningen fick dock se delfiner igen, denna gang i skymningen.
Den 3e dagen vaknade vi upp vid kl 8 pa morgonen och da var vi redan framme i Cartagena.
Sammanfattningsvis var batresan en haftig upplevelse. Framforallt med delfinerna och fisken men aven att ha testat pa att segla pa oppet hav. Vi klarade oss relativt bra ifran sjosjukan vilket bidrog till att vi ar nojda med resan. Vara franska medpassagerare daremot, de varken at eller pratade under storre delen av resan.
Vi ar nojda med att ha gjort resan men det kanske inte ar nagot man gor om i forsta taget. Flyget tillbaka till Centralamerika ar redan bokat med andra ord!
söndag 3 juni 2012
El paradiso
Tidigt pa morgonen begav vi oss vidare ut fran staden med jeep. Malet skulle bli nagon av de tva hundra oarna i ovarlden San Blas. Dar ute skulle man fa bo i bungalows och bara andas in havsbrisen och sola i timmar.
Efter jeepen blev det bat vilket naturligtvis tog langre tid an vantat men till slut var vi i alla fall dar. Vi fick bo i en klassisk bungalow med vasstak och allt och kunde ga och lagga oss till ratta pa stranden. On var valdigt liten och man kunde ga runt pa ca fem minuter. Dock var man inte direkt ensam da hela on nastan var bebodd av israeler. De ar skona och trevliga sa vi socialiserade oss med vart sallskap om kvallarna. Annars bestod dagarna har ute av att inte gora nagonting utan bara slappa. Om natterna fick vi ovantat besok av krabbor och sma odlor som plotsligt kunde vacka en genom att hoppa pa en dar man lag i sangen. Vara grannar hade aven de fatt besok men av en leguan modell storre som satt och gomde sig nyfiket uppe pa en takbjalke. Maten som ingick var over forvantan och om man ville kunde man fa nyfangad hummer med gratinering och pommes frites for 12 dollar, prisvart!
Vattnet vart som fran en klassisk turistbrochyr och sanden len som siden. Bilderna far tala for sig sjalva!
Efter tva natter har vantade baten som skulle ta oss till Colombia! Spontaniteten hade slagit oss da vi hort sa mycket bra om Colombia och vi sett att privata segelbatar akte fram och tillbaka till kuststaden Cartagena.
Efter jeepen blev det bat vilket naturligtvis tog langre tid an vantat men till slut var vi i alla fall dar. Vi fick bo i en klassisk bungalow med vasstak och allt och kunde ga och lagga oss till ratta pa stranden. On var valdigt liten och man kunde ga runt pa ca fem minuter. Dock var man inte direkt ensam da hela on nastan var bebodd av israeler. De ar skona och trevliga sa vi socialiserade oss med vart sallskap om kvallarna. Annars bestod dagarna har ute av att inte gora nagonting utan bara slappa. Om natterna fick vi ovantat besok av krabbor och sma odlor som plotsligt kunde vacka en genom att hoppa pa en dar man lag i sangen. Vara grannar hade aven de fatt besok men av en leguan modell storre som satt och gomde sig nyfiket uppe pa en takbjalke. Maten som ingick var over forvantan och om man ville kunde man fa nyfangad hummer med gratinering och pommes frites for 12 dollar, prisvart!
Vattnet vart som fran en klassisk turistbrochyr och sanden len som siden. Bilderna far tala for sig sjalva!
lördag 26 maj 2012
Latinamerikas Miami
Det kanndes spannande att komma till en ny del av varlden efter 3,5 manader i Sydamerika. Dagen borjade dock pa Lima mytomspunna flygplats och ganska snart fortstod vi varfor man var tvungen att vara pa flygplatsen 3h innan flightens avgang. Trots att det inte var en enda person i kon tog sjalva incheckningen 30min och efter det vantade diverse sakerhets och passkontroller innan vi kunde na gaten. I Panama mottes vi dock av nagot helt annat. En jattemodern storstad full med skyskrapor som radade upp sig langs vattnet. Vid en forsta anblick kanns Panama City valdigt amerikaniserat nar man aker taxi genom finansdistriktet som ar fullt av drivein apotek, supermarkets och casinon. Till och med valutan ar amerikansk, alla sedlar ar US Dollar medan mynten blandas balboas och US$. Balboans vaxelkurs ar dessutom exakt samma som dollarn.
Ar det nagonting som man kommer ihag ifran Panama sa ar det dock lokalbussarna. Diablos Rojos som de kallas, ar nagot helt unikt. Risiga gamla amerikanska skolbussar som ar dekorerade med neonlampor och malade i alla mojliga farger. Bussarna ar alltid proppfulla da de inte kor foran de kanner for det och reggeton pumpas for det mesta ut i en fruktansvart hog volym ur daliga hogtalare medan man drar forbi casinon och lyxhotel. En haftig kansla!
Daremot forandrades staden ganska sa snart nar vi kom till omradet vi skulle bo i, Casco Viejo. Den gamla delen av stan kanndes betydligt mer Centralamerika. Mer folk, Smala gator, vackra kyrkor blandades med trasiga hus och sma affarer bredde ut sig overallt. Omradet var trevligt och spannande dagtid men inte speciellt roligt nattetid och eftersom hostelet dessutom var riktigt daligt sa bytte vi hostel efter 2natter och flyttade istallet in till Bellavista, omradet bredvid bankdistriktet.
Aktiviterna vi har gjort ar bland annat att handlat lite i Panamas storsta Mall (riktigt USA kansla). Vi har aven varit ute pa Pub crawl en kvall, man samlas ett gang turister och kakar tillsamans, sedan gar man tillsamans med nagra guider runt till olika pubbar till staden. Vi har aven promenerat en hel del och den dryga 45min langa promenaden mellan Casco Viejo och centrum var riktigt haftig nar man fick se skylinen och hamnen langs hela vagen. Den popularaste turistaktiviteten i Panama City ar dock att aka till Panamakanalen och det gjorde aven vi. USA kanslan smog an en gang in nar de vid en kanalens slussar hade satt upp en stor laktare sa att turisterna kunde sitta och kolla pa batarna som kom in, Sjalvklart fanns det ocksa 2st kiosker dar som salde hot dogs, ol, lask och chips. Det var lite som att vara pa en basebollmatch med andra ord. Det var dock otroligt haftigt att se de stora lastbatarna slussas upp i kanalen och den fanns aven en guide som i det inbyggda hogtalarsystemet berattade intressanta fakta om kanalen.
