Zona Cafeteria

Nar vi lamnat Bogota begav vi oss med sedvanlig buss till staden Pereira. Staden ar relativt stor och ligger i det omrade i Colombia dar kaffe odlas i mangder.

Kaffet fick vanta da vi tankt borja med att checka in Pereira som stad. Efter lite letande hittade vi till slut ett hotel som var over forvantan. Frascht och med vita lakan tackade vi ja. Aven personalen har levererade nar det kom till service och gastvanlighet.

Pereira var en ratt trevlig stad men inte nagot av det vackraste man sett. Atminstone battre en Bogota. Vi fastnade snabbt for det stora shoppingcentret dar det var roligt att kolla pa folk och ata god mat fran foodcourten hogst upp. Aven lite fotboll fick vi se har. Shoppingcenter kanske later som en beige turistattraktion men faktum ar att det hande manga roliga saker dar. En hunduppvisningsshow med sjukt seriosa killar som sprang runt inkladda for stora silvriga kostymer tillsammans med sina praktdjur som formodligen levde en mindre normal hundvardag. Aven universitetet presenterade sig med lite tjejer som promotade skolan for oss gringos. Vi fick vara med pa ett klassiskt kort och snackade lite med deras enda killkompis som minst sagt kunde vara nojd over sitt sallskap han gick runt med. En akta Colombiastund! Vi hann aven i Pereira med lite partaj och det var riktigt kul!

Efter vi var klara med Pereira bagav vi oss vidare ut mot kaffedjungeln. Nar bussen som skulle ta oss till Marcella rakade aka forbi en liten ort strax utanfor Pereira som hette Combia tankte vi om. Dar verkade det skon stamning denna sondag sa vi tog ett spotant stopp har. Det visade sig vara lyckat och vi hamnade pa ett riktigt trevligt hotell som styrdes av en liten familj med en liten charmig tjej som tyckte svenska var ett mycket roligt sprak att lyssna pa. Vi fick bra kontakt med familjen och framforallt pappan. Han var en riktig skojare och ville intresera sig for oss och vara ideer. Nar vi satt och at middag satte sig en brittisk snubbe plotsligt vid vart bord och presenterade sig som Allan. Han jobbade med skolan i narheten och hade bott i byn i flera ar. Han hade en passion for vespor och snackade garna om olika modeller och dylikt. Kontakter visade sig senare vara till hands. Dagen efter skulle vi ta oss till nagot kaffeplantage och da kunde visst Allan tanka sig att skjutsa oss dit med sin bil. Detta var speciellt behovligt da det ar svart att bara knacka pa hos narmaste kaffeodlare och fraga om en rundtur. Vi akte ivag i hans illgrona karra och kom fram till ett plantage. Dar inne fick vi dricka nagra koppar med agaren och kolla lite pa fotboll. Sedan visade han oss runt pa stallet dar man kunde bo och ata om man ville. Valdigt fint och med harliga omgivningar. Kollibris som flog utanfor pa verandan var riktigt haftiga. Hur manga som helst surrade omkring som i svarmar och drack nektar fran utstallda behallare. Intill visade agaren hur kaffeprocessen gick till i stora drag fran bona till malet kaffe. Aven Erik hade nu borjat intressera sig for det svarta guldet!

Vi tog oss tillslut fram till den lilla staden Marcella mitt i djungeln och kollade laget. Har fanns inte en enda turist och det marktes att stan hojde pa ogonbrynen nar vi anlant. Vi knallade upp till torget och tog en klassisk juice tillsammans med nagra locals. De tyckte vi var valdigt spannande av att doma reaktionerna. Senare pa kvallen blev det buss tillbaka till Pereira for att dagen darpa ta bussen till Salento vilket skulle vara en mysig by. Bussfarden gick som pa go-cart bana och val framme var det dags for lunch och fotboll pa tv. Vi intog en riktigt fin fisk och lytade oss tillbaka. Nar vi sett klart kollade vi langs med huvudgatan vilket var betydligt mer turistigt an nagon stad pa lange. Man kunde bestiga stadens topp via trappor och vi bestamde oss for att anstranga oss lite. Jobbigt var det men val upp fick man en fin utsikt. Sen var det bussen som skulle ta oss till Armenia dar vi skulle byta till en buss mot Medellin. Armenia var ingen hojdare sa det blev middag och senare nattbuss direkt vidare till Medellin.