Saker vi saknat:

Vi har aterkommande pratat om saker fran Sverige som lyst med sin franvaro har nere. Har kommer listan med saker:

Eluttagen - Det ar sa fa och konstigt placerade i ett rum. For klena for att halla upp apparater eller liknande sa man kan ga i taget ibland.

Avloppen - Har kan man inte spola ner sitt skitpapper i toan utan maste placeras i en papperskorg bredvid toan. Inte najs.

Bagagebanden pa flygplatsen - Efter incheckat bagage sa maste anstallda lyfta vaskan ca tre meter till ett band bakom istallet for att ha ett extra band som ansluter till det stora bandet. En mycket lustig arbetsgora.

For sma taxis - Vara Volvos har de alldrig hort om har sa alla bilar ar typ lika sma som Smarts. Aven bagageutrymmet kan vara fyllt med antingen hogtalarsystem eller gastuber(?).Det brukar i alla fall sluta med att minst en vaska far hamna bredvid chauforren och stora honom eller i famnen pa oss.

Inga skyltar - Det finns mycket skyltning for onodigt har nere men en skylt som talar om vilken stad eller bussstation man ar pa for tillfallet existerar inte. Inte heller sager chaufforen till nar man ar framme sa det ar upp till en sjalv om man ska komma av ratt eller fel.

Mer komma skall....

Zona Cafeteria

Nar vi lamnat Bogota begav vi oss med sedvanlig buss till staden Pereira. Staden ar relativt stor och ligger i det omrade i Colombia dar kaffe odlas i mangder.

Kaffet fick vanta da vi tankt borja med att checka in Pereira som stad. Efter lite letande hittade vi till slut ett hotel som var over forvantan. Frascht och med vita lakan tackade vi ja. Aven personalen har levererade nar det kom till service och gastvanlighet.

Pereira var en ratt trevlig stad men inte nagot av det vackraste man sett. Atminstone battre en Bogota. Vi fastnade snabbt for det stora shoppingcentret dar det var roligt att kolla pa folk och ata god mat fran foodcourten hogst upp. Aven lite fotboll fick vi se har. Shoppingcenter kanske later som en beige turistattraktion men faktum ar att det hande manga roliga saker dar. En hunduppvisningsshow med sjukt seriosa killar som sprang runt inkladda for stora silvriga kostymer tillsammans med sina praktdjur som formodligen levde en mindre normal hundvardag. Aven universitetet presenterade sig med lite tjejer som promotade skolan for oss gringos. Vi fick vara med pa ett klassiskt kort och snackade lite med deras enda killkompis som minst sagt kunde vara nojd over sitt sallskap han gick runt med. En akta Colombiastund! Vi hann aven i Pereira med lite partaj och det var riktigt kul!

Efter vi var klara med Pereira bagav vi oss vidare ut mot kaffedjungeln. Nar bussen som skulle ta oss till Marcella rakade aka forbi en liten ort strax utanfor Pereira som hette Combia tankte vi om. Dar verkade det skon stamning denna sondag sa vi tog ett spotant stopp har. Det visade sig vara lyckat och vi hamnade pa ett riktigt trevligt hotell som styrdes av en liten familj med en liten charmig tjej som tyckte svenska var ett mycket roligt sprak att lyssna pa. Vi fick bra kontakt med familjen och framforallt pappan. Han var en riktig skojare och ville intresera sig for oss och vara ideer. Nar vi satt och at middag satte sig en brittisk snubbe plotsligt vid vart bord och presenterade sig som Allan. Han jobbade med skolan i narheten och hade bott i byn i flera ar. Han hade en passion for vespor och snackade garna om olika modeller och dylikt. Kontakter visade sig senare vara till hands. Dagen efter skulle vi ta oss till nagot kaffeplantage och da kunde visst Allan tanka sig att skjutsa oss dit med sin bil. Detta var speciellt behovligt da det ar svart att bara knacka pa hos narmaste kaffeodlare och fraga om en rundtur. Vi akte ivag i hans illgrona karra och kom fram till ett plantage. Dar inne fick vi dricka nagra koppar med agaren och kolla lite pa fotboll. Sedan visade han oss runt pa stallet dar man kunde bo och ata om man ville. Valdigt fint och med harliga omgivningar. Kollibris som flog utanfor pa verandan var riktigt haftiga. Hur manga som helst surrade omkring som i svarmar och drack nektar fran utstallda behallare. Intill visade agaren hur kaffeprocessen gick till i stora drag fran bona till malet kaffe. Aven Erik hade nu borjat intressera sig for det svarta guldet!

Vi tog oss tillslut fram till den lilla staden Marcella mitt i djungeln och kollade laget. Har fanns inte en enda turist och det marktes att stan hojde pa ogonbrynen nar vi anlant. Vi knallade upp till torget och tog en klassisk juice tillsammans med nagra locals. De tyckte vi var valdigt spannande av att doma reaktionerna. Senare pa kvallen blev det buss tillbaka till Pereira for att dagen darpa ta bussen till Salento vilket skulle vara en mysig by. Bussfarden gick som pa go-cart bana och val framme var det dags for lunch och fotboll pa tv. Vi intog en riktigt fin fisk och lytade oss tillbaka. Nar vi sett klart kollade vi langs med huvudgatan vilket var betydligt mer turistigt an nagon stad pa lange. Man kunde bestiga stadens topp via trappor och vi bestamde oss for att anstranga oss lite. Jobbigt var det men val upp fick man en fin utsikt. Sen var det bussen som skulle ta oss till Armenia dar vi skulle byta till en buss mot Medellin. Armenia var ingen hojdare sa det blev middag och senare nattbuss direkt vidare till Medellin. 

Partyrevanch i Bogota!

Eftersom det markligt nog blev billigare att flyga an att aka buss tog vi planet fran Baranquilla till Bogota. pa flygplatsen i Barranquilla 2h fran Santa Marta. Dar markte vi att inte manga gringos satt sin fot. Det var tissel och tassel bland personalen och alla var otroligt trevliga.
Nar vi landar i Bogota far vi reda pa att det ar en demonstration i stan och det darfor inte gar att ta en taxi till hostelet, istallet far vi ta bussen, det ar alltid lite jobbigt att aka lokalbuss men ryggsackarna men resan gick problemfritt. Forsta dagen installerade vi oss pa hostelet och gjorde oss redo for utgang.

Omkring 07:00 rullar taxin in utanfor Hostal Martinik belaget i Bogotas bohemiska stadsdel. Trots att vi kom ifran en klubb som bara lag ett par kvarter bort sa var det en sjalvklarhet att ta en taxi da omradet vi bodde i inte kandes det minsta sakert...

Kl 15:00 vaknar Fredrik, lagom till andra halvlek av den sena matchen i pagaende EM-tuneringen i fotboll. En timma senare ar matchen slut och aven Erik har masat sig upp. Efter en dusch SMS:ar vi tjejerna som vi traffade igar pa klubben men far inget svar utan vi gar istallet till vart favoritstalle och kakar en Shrawamwa, ett arabiskt pitabrod fyllt med klyckling. Sedan blir det en svang forbi Mc Donalds for den rutinmassiga "bakisglassen" innan vi gar ut for en promenad pa stan. Efter att varva promenader med att sitta i parkerna och titta pa folk skyndar vi oss tillbaka till vart hostel la candelaria vid 7tiden for att hinna trycka i oss en rejal middag och atervanda till hostelet innan det blir morkt.

Detta var ett utdrag ifran en av vara 4 forsta dagar i Bogota, dock sa sag alla mer eller mindre lika dana ut och darfor racker det med att vi skriver om en. Riktigt bra fest bjods det pa iallafall och antligen lite blandad musik och inte bara salsa. Lordagen stack ut nagot ifran de andra kvallarna da vi akte ivag i en partybuss med andra "gringos" till staden Chia dar vi besokte klubben Andres Carne de Res, en kombinerad kottrestaurang och nattklubb som rymmer upp till 3500personer. Klubben var valdigt Colombiansk men vi hade betydligt mycket roligare dar an vad vi haft i Cartagena och folket var oerhort mycket trevligare. Kan ha varit den basta klubben pa hela resan...

Festa ar dock inte allt och efter 4dagar blir t.o.m. lite for mycket for oss. Darfor var det dags att urforska staden pa riktigt. Det var haftigt att fa kanna pa stamningen i den Colombianska huvudstaden, det ar en markant skillnad mellan kusten, och bergen bade i kultur och klimat. (Bogota ca 10-15grader), men efter 4dagar da vi mest strosat runt i staden ville vi besoka lite sevardheter. Dessa los dock med sin franvaro, vi begav oss iallafall till det lyxiga omradet i stan (Zona Rosa) och kollade laget. Resan dit med kollektivtrafiken (Metrobus) var spannade men stadsdelen i sig har bra restauranger men saknar i ovrigt charm. Shoppningcenter, armerikanska snabbmatkedjor och breda vagar. Det ser ut precis som lyxomraderna i de andra storstaderna i Latinamerika, sakra och latta att ta sig fram i men valdigt trakiga. Parque Bolivar i andra anden av staden besokte vi ocksa men den var helt tom och inte speciellt charmig.  Omradet dar vi bodde, La Candelaria hade dock nagra fina kvarter men lite aldre hus.

Bogotas stolthet, guldmuset blev vart andra muse'ebesok pa blott 4 manader. Vi upptackte val ganska sa snart att metaller inte var sa spannande som det later men det var kul att se att det fanns nagonting i Colombia som faktiskt var, rent, modernt och valorganiserat. Muse'et holl svensk standard - minst. Var sista utflykt blev att vi akte upp med en bergbana till en Cathedral for att fa en utsikt over jattestaden med over 9miljoner inv. Utsikten var bra och det var den minst daliga av sevardheterna i Bogota, ratt sa bra egentligen, bara det att vi varit uppe pa sa manga utsiktsplatser forrut.

Detta inlagg kanske talar ratt sa negativt om Bogota, bortsett ifran utelivet och visst, fulare stad far man leta efter. Att ta sig runt var sjukt jobbigt och det kandes inte sakert for 5ore. Sjalv var det inte pa tal att ga och nar det var morkt var det alltid taxi som gallde. Valdigt mycket skumma manniskor pa gatan och det var helt klart ett snapp varre an andra storstader, Sao paulo, Lima, Asuncion osv. Dock sa trivdes vi bra i staden. Det ar en haftig storstadspuls, maten ar bra med sydamerika matt matt och man far verkligen en kalsa for hur Colombia ar nar man gar runt i staden. Folket vi traffade genom vart festande var mycket trevliga och vi fick manga vanner i staden. Tex. var vi hemma pa en lagenhetsfest en kvall. Det ar dessutom mycket som hander i stan. Pa lordagseftermiddagar sparrar man av delar av centrum for att ge plats at forsaljare, artister och folk att roa sig (som en minifestival) och pa sondagmorgonar stangs flera mil vag av i centrala delarna for att istallet ge plats at stadens cycklister.

Med andra ord ar Bogota ingenting man rekomenderar till mamma och pappa eller till nagon som soker naturupplevelser och lugn men ar man som vi inga muse'egrabbar utan istallet tycker det ar mer spannande att titta hur folk lever i staderna sa ar stan kanon for en backpacker.
Dock ar det tveksamt om man atervander, en fantastiskt upplevelse men ingen av oss lar ju bosatta sig dar iallafall.

Lite mer beachhang i Taganga

¡Tranquilo! Tranquilo!  - var vi tvugna att saga till taxikillen som korde oss pa slingriga vagar mot Taganga. Tio minuter bort fran Santa Marta. Val framme efter vansinnerfarden kom vi till vart hostel. Nyoppnat och frascht tackade vi ja och lamnade vaskorna.

   

Val nere vid beachen sag vi att detta byggde pa en strandgata med barer och restauranger och sedan en strand som var nagot skrapig men helt okej. Sol och bad blev det och en speciellt bra restaurang som lag i byn. Har motte vi en norrman som sa att detta var stallet sa vi intog en fantastisk barbeque dar en kvall. Magiska grillspett med fransk potatissallad som hette duga. Ett av de basta om inte nummer ett av maltiderna pa resan!

Annars var Taganga en mycket enkel stad dar vagrna sag ut att ha kollapsat i ett skyfall for ett tag sen. Ruffugt men ack sa trevligare an Santa Marta.

   Sista dagen knallade vi ivag till Playa Grande som lag nara intill. Maktiga vyer over kustlandskapet kunde avnjutas medan vi svettades av all solkram i varmen. Vattet var svalkande skont och en allmant trevlig strand med colombianska familjer som semestrade har. Vi njot av sista dagen vid kusten innan vi dagen darpa skulle flyga mot inlandet och huvudstaden Bogotà. 

Pa colombiansk semester - i Santa Marta

Men forst; En Bussresa.
   Lokalbussen ut fran Crtagena var minst sagt en chock. Formodligen det mest hektiska i bussvag hittills. Nar tva gringos kommer in pa en lokalbuss har i Colombia vacker det minst sagt uppstandelse. Alla glor och fnissar och viskar at dar vi sitter inklamda i de sydamerikaanpassade bankraderna. Varmen var pataglig och Erik madde inte bra denna morgon sa resan blev en riktig pina. Efter oklara kvarter stannade bussen mitt i en marknad med hundratals gatuhundar, taxis, skrap och folkmassor. Aven bussen blev snabbt fylld av forsaljare pa forsaljare. Vi undrade nar det skulle ta slut men det fortsatte rulla in frukter, godis, lask och brodbakelser i mangder. Vi var naturligtvis trugna att borja garva at det hela da det ar anda hjalpen mot sadana har situationer. Vi har blivit rutinerade.
   Val framme vid terminalen fick vi erbjudanden fran bade hoger och vanster ombussar mot Santa Marta. Efter en lunch tog vi tillslut en kille som skulle visa oss bussen. Den var dock full sa vi foljde med honom in pa terminalens parkering. Vi betalade och fick infon att vi skulle aka om tjugo minuter. Efter ca fyrtio minuter var bussen full och vi kunde aka. Vi akte och akte och visste inte vart vi riktigt var. Framat kvallen var det utan forvarning dags att byta till en ny buss eftersom denna inte gick direkt vilket de sagt. Denna buss hade AC pa starkast mojliga och vi fros och kollade Mission Impossible i ytterligare tre timmar innan vi antligen var framme och tog en taxi till centrum. Framme.

Trodde vi. Hostelet var fullt for natten sa vi fick ga till hotel Las Vegas som verkade bra. Skont rum men stenharda sangar. Det fick duga.
   Staden i sig hade inte mycket att erbjuda utan var skrapig och ful i stora drag. Mycket folk som inte verkade ha nagot riktigt mal vandrade runt pa gatorna hela dagarna. Stranden som skulle locka colombianer var allt annat an fin utan bestod av hundar, skrap och oldrickande colombianer som sokt en billigare semester. Vi utnforskade darfor staden som faktiskt hade ett bra utbud restauranger och sma trevliga lemonadforsaljare som hjalpte en att slacka torsten. En dags solning blev det vid hamnen i alla fall. Skont!

Vi lyckades sista dagen boka vara flygbiljetter fran Baranquilla till Bogotà och fran Medellin till Panama City. Detta blev billigare an att aka buss den forsta trippen! Vi var nojda och nasta dag skulle vi bege oss till det intilliggande Taganga som skulle innehalla lite mer backpackers men framforallt lite finare strander.


Tyvarr inga bilder i detta inlagg da staden kandes lite lurig. Dock inget man missar direkt.

Cartagena

Kl 8 pa morgonen da vi vaknade var vi redan i hamn i Cartagena i Colombia. Spanningen var pa topp nar vi klev i land i ett nytt land och ratt sa snart hittade vi ett schysst hostel. Forvanade var vi dock att staden var sa ren och lugn. Colombia hade man ju forestallt sig nagot helt annat... Forsta dagen tog vi en vandring ner och tittade till stranden. Riktigt schysst var den, inget speciellt var det med det egentligen men den hade inte den dar turistiga kanslan som stander normalt satt har utan det var inte sa stort och heller inte sa mycket folk. Senare blev det dock en bra och billig lunch, en hyfsad middag och sedan taggade vi igang infor kvallen. Det var 2 partysugna grabbar som hade anlant till Colombia och prio ett i Cartagena var att festa. Utgangen var dock en jattebesvikelse. Trots att det var en torsdag som ar en bra partydag i Sydamerika.
Dagen efter tog vi nya tag dock, fredag (annu battre partydag) och dessutom fyllde staden Cartagena ar vilket innebar ett festivalliknande evenemang pa stan med dans och livemusik. Detta var ratt trevligt och en skon start pa kvallen trots att medelaldern var lite val hog. Senare pa natten tog vi oss ut till en klubb igen men vi mottes av samma grej igen. Mycket folk ute men det ar endast Rumba och Salsa och alla dansar i par. Ingen ar riktigt intresserad av att prata med dig eftersom att alla gar ut enbart for att dansa. Istallet var chilenska turister de anda vi skapade nagon som helst kontakt med under de 2 utgangsdagarna i Cartagena. Tanken var ifran borjan att stanna en dag till och aven ge lordag en chans men besvikna pa kvallarna bestamde vi oss istallet for att dra vidare till Santa Marta, colombianernas egna badort och se om det var battre fest dar.

Sjalva staden Cartagena och de dagliga aktiviteterna var dock jattetrevliga. Staden kandes valdigt trygg och den gamla delen av staden var verkligen mysig. Daremot hade vi sett staden pa 2dagar och det kandes helt ratt att dra vidare!

Segling till Colombia

Efter att ha hort sa mycket gott om Colombia angrade vi bada att vi valde att forboka flyget Lima-Panama. Nar mojligheten sedan i Panama City dok upp om att aka bat ifran Pouvenir pa Atlantsidan till Cartagena i Colombia var det aldrig nagra tveksamheter om att vi ville aka aven om vi skulle behova hitta ett flyg tillbaka till Centralamerika senare eftersom var flight hem till Sverige avgar ifran Costra Rica och inte gar att omboka.
De flesta segelbatarna tar 5 dagar och ar mycket dyra eftersom de stannar 3dagar runt San Blas oarna innan de paborjar den 2dygns langa seglingen till Cartagena. Vi tyckte dock att en sadan battur var bade for lang och for dyr och darfor hittade vi en snabbvariant som kor direkt till Cartagena. Den passade oss rastlosa ungdomar lite battre i var iver att komma till Colombia. Det var dock in i det sista oklart om det skulle bli av med en dag forsenade lattade vi iallafall ankar och bagav oss ut pa havet.

Till en borjan var det en kanonstart pa resan. Kaptenen som var duktig pa att laga mat bjod pa en kanonlunch med nyfiskad fisk. Dock sa fortstod vi ganska snart att resan skulle bli tuff da det redan efter en timme borjade gunga rejalt och da var vi inte ans ute pa oppet hav. Totalt var vi 4st passagerare pa baten, en kapten och en besattningsman. Den forsta kvallen var det bara Erik som lyckades ata nagot av den latta middagen som bestod av nudelsoppa. Vi andra var for sjosjuka. Dock sa var den forsta dagen anda mycket lyckad. Ganska sa snabbt borjade det rycka i fiskespot som satt fast i baten och nar kapten tog tag i spot forstod vi att det var en stor fisk pa kroken. Dock sa hade man kanske anda inte forvantat sig an Svardfisk pa ca 35kilo!
Senare under kvallen fick vi ocksa se delfiner leka kring baten.

Dag 2hande inte sa mycket. Man hade anpassat sig emot gungningarna och dagen spenderades mest till att sola  och att lyssna pa musik. Vi snackade aven en hel del med besattningsmannen, Armando, som vi kom battre overens med an kaptenen. Vi skymningen fick dock se delfiner igen, denna gang i skymningen.
Den 3e dagen vaknade vi upp vid kl 8 pa morgonen och da var vi redan framme i Cartagena.

Sammanfattningsvis var batresan en haftig upplevelse. Framforallt med delfinerna och fisken men aven att ha testat pa att segla pa oppet hav. Vi klarade oss relativt bra ifran sjosjukan vilket bidrog till att vi ar nojda med resan. Vara franska medpassagerare daremot, de varken at eller pratade under storre delen av resan.
Vi ar nojda med att ha gjort resan men det kanske inte ar nagot man gor om i forsta taget. Flyget tillbaka till Centralamerika ar redan bokat med andra ord!

El paradiso

Tidigt pa morgonen begav vi oss vidare ut fran staden med jeep. Malet skulle bli nagon av de tva hundra oarna i ovarlden San Blas. Dar ute skulle man fa bo i bungalows och bara andas in havsbrisen och sola i timmar.

Efter jeepen blev det bat vilket naturligtvis tog langre tid an vantat men till slut var vi i alla fall dar. Vi fick bo i en klassisk bungalow med vasstak och allt och kunde ga och lagga oss till ratta pa stranden. On var valdigt liten och man kunde ga runt pa ca fem minuter. Dock var man inte direkt ensam da hela on nastan var bebodd av israeler. De ar skona och trevliga sa vi socialiserade oss med vart sallskap om kvallarna. Annars bestod dagarna har ute av att inte gora nagonting utan bara slappa. Om natterna fick vi ovantat besok av krabbor och sma odlor som plotsligt kunde vacka en genom att hoppa pa en dar man lag i sangen. Vara grannar hade aven de fatt besok men av en leguan modell storre som satt och gomde sig nyfiket uppe pa en takbjalke. Maten som ingick var over forvantan och om man ville kunde man fa nyfangad hummer med gratinering och pommes frites for 12 dollar, prisvart!
Vattnet vart som fran en klassisk turistbrochyr och sanden len som siden. Bilderna far tala for sig sjalva!

Efter tva natter har vantade baten som skulle ta oss till Colombia! Spontaniteten hade slagit oss da vi hort sa mycket bra om Colombia och vi sett att privata segelbatar akte fram och tillbaka till kuststaden Cartagena.