Latinamerikas Miami

Det kanndes spannande att komma till en ny del av varlden efter 3,5 manader i Sydamerika. Dagen borjade dock pa Lima mytomspunna flygplats och ganska snart fortstod vi varfor man var tvungen att vara pa flygplatsen 3h innan flightens avgang. Trots att det inte var en enda person i kon tog sjalva incheckningen 30min och efter det vantade diverse sakerhets och passkontroller innan vi kunde na gaten. I Panama mottes vi dock av nagot helt annat. En jattemodern storstad full med skyskrapor som radade upp sig langs vattnet. Vid en forsta anblick kanns Panama City valdigt amerikaniserat nar man aker taxi genom finansdistriktet som ar fullt av drivein apotek, supermarkets och casinon. Till och med valutan ar amerikansk, alla sedlar ar US Dollar medan mynten blandas balboas och US$. Balboans vaxelkurs ar dessutom exakt samma som dollarn.

Daremot forandrades staden ganska sa snart nar vi kom till omradet vi skulle bo i, Casco Viejo. Den gamla delen av stan kanndes betydligt mer Centralamerika. Mer folk, Smala gator, vackra kyrkor blandades med trasiga hus och sma affarer bredde ut sig overallt. Omradet var trevligt och spannande dagtid men inte speciellt roligt nattetid och eftersom hostelet dessutom var riktigt daligt sa bytte vi hostel efter 2natter och flyttade istallet in till Bellavista, omradet bredvid bankdistriktet. 

Aktiviterna vi har gjort ar bland annat att handlat lite i Panamas storsta Mall (riktigt USA kansla). Vi har aven varit ute pa Pub crawl en kvall, man samlas ett gang turister och kakar tillsamans, sedan gar man tillsamans med nagra guider runt till olika pubbar till staden. Vi har aven promenerat en hel del och den dryga 45min langa promenaden mellan Casco Viejo och centrum var riktigt haftig nar man fick se skylinen och hamnen langs hela vagen. Den popularaste turistaktiviteten i Panama City ar dock att aka till Panamakanalen och det gjorde aven vi. USA kanslan smog an en gang in nar de vid en kanalens slussar hade satt upp en stor laktare sa att turisterna kunde sitta och kolla pa batarna som kom in, Sjalvklart fanns det ocksa 2st kiosker dar som salde hot dogs, ol, lask och chips. Det var lite som att vara pa en basebollmatch med andra ord. Det var dock otroligt haftigt att se de stora lastbatarna slussas upp i kanalen och den fanns aven en guide som i det inbyggda hogtalarsystemet berattade intressanta fakta om kanalen.

Ar det nagonting som man kommer ihag ifran Panama sa ar det dock lokalbussarna. Diablos Rojos som de kallas, ar nagot helt unikt. Risiga gamla amerikanska skolbussar som ar dekorerade med neonlampor och malade i alla mojliga farger. Bussarna ar alltid proppfulla da de inte kor foran de kanner for det och reggeton pumpas for det mesta ut i en fruktansvart hog volym ur daliga hogtalare medan man drar forbi casinon och lyxhotel. En haftig kansla!

Lima antligen nere pa lagre hojd igen

Efter all tid uppe pa hog hojd skulle det nu verkligen bli skont att komma ner pa lag hojd over havet igen. Folk bland bergen har en tendens att inte vara sa pratglada alltid. Hursom sa tog vi oss till hostellet och installerade oss.

Lima ar sjukt stort och vi fick ta en buss i ca 30 minuter innan vi ens kom till centrum. Val dar slogs vi aterigen av den uppstandelse tva europeer kan astadkomma. det fotograferades och fragades om vart vi kom ifran. ofta nar vi sager Sverige svarar de Aha, Suiza vilket later valdigt likt spanskans Suecia for Sverige sa det misuppfattas jamt. Vi slog oss ner for lunch pa ett lokat stalle som var valigt bra. Forratt och huvudratt for ca 20 spann vilket ar grymt! Vi satt pa detta stalle eftersom de hade en storbilds tv som vi kunde se Champions Legue finalen pa. Stamningen avr pa topp och matchen likasa. Tyvarr vann Chelsea pa straffar over ett besviket Bayern Munchen. Trist da tyskarna spelat mycket battre.

Efter detta gick vi till ett torg dar matchen hade visats pa en enorm skarm. Da alla var pa vag darifran filmades lite olika personer pa skarmen. tro det eler ej men de fick syn pa tva gringos och vi fick vara inzoomade i ca 10 sekunder. Klassiskt!

Vi hade tre dagar i Lima och utnyttjade tiden maximalt genom att ga ut alla dagarna. Det var kul att traffa lite folk fran laglandet i Peru da de i Cusco var helt annorlunda. I Lima ar man mycket mer oppen. Lima var en kul och spannande storstad med trevliga omraden och restauranger. Vi testade allt fran Ceviche, vilket ar ra fisk med skaldjur och banor till KFC for lite mer vasterlandsk kansla. haftiga shoppingcenter fanns ocksa och vore nagot for Europa att ta efter! Vi var nojda med Sydamerika i sin helhet inga sveksamheter men nu vantade Centralamerika och planet till Panama City harnast!

Den beromda Inkaleden

Vi begav oss ut med var grupp bestaende av norrman, kanadensare, danskar, britter och en nya zeelandare. Stamningen hos alla var god och forvantningarna hoga.

Forsta dagen akte vi ivag pa en busstur som tog oss till lite marknader dar vi fick se pa hantverk, lamor och alpackor. Framat eftermiddagen besokte vi Inkaruiner och larde oss om hur de tankte ut olika smarta losningar for att bestamma vaderstrack och datum. Natten tillbringades i staden Ollantaytambo innan det var dags for den stora dagen.

Nar vi var framme vid portarna fick vi stamplar som visade att man hade tillstand for vandring. Det kandes langt ifran Sverige dar allemansratten gor sin ratt. Darefter fick vi se alla de barare som jobbar med att slaviskt bara turisternas packning under de fyra dagarna. Dock har det nu skapat en regel som sager att en turist max far ge sex kilo till en barare. Men han far dessutom bara andras turisters sex kilo likasa och hamnar darfor med en sjukt obekvam ryggsack pa ca 25-30 kilo. Vi testade senare denna och forstod att kroppen fick ta stryk. Vi turister bar pa mindre ryggsackar som vagde runt 10 kilo.

Vi begav oss sedan ivag med barare, guider och gringos genom Inkaporten. Vi fick langs med vandringen se fantastiska landskap och pa natterna bodde vi i fina talt tva och tva. Bararna var riktigt roliga och trevliga killar som vi kom mycket bra overns med. Vi var aven glada over att fa god mat av de tva medfoljande kockarna. Det var harligt efter en hel dags vandring. Hela ledpartiet som vi gick var 42 km langt vilket kanske inte later sa langt pa fyra dagar men med tanke pa att hogsta punkten lag pa 4200 m o h sa var det ratt sa tufft. Dock hade vi trott det hela skulle vara kampigare men med var relativt latta ryggsack pa ryggen gick det hela mycket bra.

Efter fyra dagar genom hoga berg och regnskog kom vi en tidig morgon antligen fram till den sa kallade "Solporten". Nu kunde vi antligen se ut over staden Macchu Picchu nere bland bergen. Val nere fick vi strosa runt bland alla gamla byggnader. Aven lamor hade hittat dit och betade runt pland terrasserna som Inkafolket en gang odlat pa.

Vi tyckte nog bada att sjalva hiken varit maktigare an staden som manga manniskor aker till bussvagen. Det kandes kul att klara leden med alla de andra och man kande vilken prestation det varit! Det var helt klart bland det battre pa resan!

Varldens turistigaste stad?

Efter att ha sovit ut nagra timmar i partyhostelet Wild Rovers filmrum begav vi oss ut pa stan for att upptacka Cusco. En vacker stad med manga gamla byggnader. En spannande marknad fanns ocksa dar de salde bade mat och andra prylar. Daremot var det ingen riktig action i staden och fullt med turister var det ocksa. Efter att ha gatt runt pa massor av turistbyraer i staden lyckades vi hitta en billig raftingtur och efter ha varit stenharda i forhandlingarna inkluderades aven lite paintball. Raftingen var riktigt kul men otroligt kall, 5grader var det i floden och efter att ha blivit rejalt kalla och blota var det skont att komma in i bastun efter 2h. Inte helt forvanande hade killarna "glomt" lite av paintballutrustningen sa nagon riktigt match blev det aldrig, men vi hann iallafall med att skjuta pa lite tunnor och burkar innan vi begav oss tillbaka mot Cusco. En trevlig kille ifran Portugal var med oss pa turen och de 2 guiderna var skona... 

En utgang pa ett lokalt salsastalle blev det en kvall men annars trottnade vi ratt sa snabbt pa Cusco och spenderade istallet tid pa att vila upp oss for Incaleden. Mycket internetsurfande och glassar pa torget...

Vid varldens hogst belagna sjo

En kvall tog vi en microbuss mot staden Cobacabana som ligger pa den Bolivianska sidan av Titicacasjon. Resan pa 3h var inte speciellt komfortabel men vi kom fram till slut och kopte med oss en fruktansvart acklig pizza som vi tryckte i oss pa hotellrummet. Att det inte ens lyckas med pizza i Bolivia... Som vanligt hande det nagot spannande nar vi akte buss. Nar vi efter en vansinnesfard borjar narma oss Cobacabana visar det sig att vi maste aka bat over ett vattendrag. Vi far inte aka med den prom som minibussen ska aka pa utan istallet far vi ga bort en bit och aka nagon gammal fritidsbat over sundet. Kaptenen och styrman kastar loss (utan att starta motorn!) och baten aker ut en bra bit ifran bryggan. Nar de sedan ska starta den gamla motorn kommer den sjalvklart inte igang. Sa dar sitter vi ett gang pa ca 15pers mitt ute pa titicacasjon i morkret. Jag och Erik garvar for att det ar en sa sjuk situation medan vara medpassagerare, nastan bara bolivianer, ar mattligt roade. Efter nagra minuters desperat dragande i motorn far de dock igang maskinen och vi tuffar langsamt vidare mot land.  

Nasta dag skulle bli intensiv! 7 pa morgonen var vi uppe for att ordna med alla biljetter. Forst och framst var det en battur till Isla del Sol som gallde, sjons storsta o. Informationen ifran saljaren var bristfallig och nar vi satt pa baten visade sig att batturen var pa 2h och vi skulle hinna vara pa on en halvtimme innan baten tillbaka gick. Val tillbaka i Cobacabana var det en snabb fisklunch som gallde innan vi kastade oss pa bussen mot Perusidan och staden Puno. Pa bussen skrev vi upp oss att aka ut pa en tur till de flytande vassoarna utanfor staden och direkt nar vi var framme i Puno (efter ca 3,5h) tog vi en taxi till hamnen och hoppade pa nasta tur. De flytande vassoarna var mycket spannande att ga runt pa och se hur folket levde pa oarna och dessutom var det klassskillnad pa arrangemanget jmf med grannlandet Bolivia . Har var det organiserat och tydlig information. Senare pa kvallen atervande vi till Puno dar vi hann med en av resans basta middagar. Alpacakott med potatispure. Vilken start pa Peru!!!
Efter middagen skyndade vi oss ivag till bussterminalen och hoppade pa nattbussen mot Cusco. Dar blev det dock inte manga timmars somn. Dumma cholitas skrek, spelade musik, gick av och pa bussen konstant och rakade stota till oss med sin packning (mestadels rissackar och bomullssackar). Dessutom klagade de pa att vi fallde bak vara saten nar vi ville sova pa bussen. Sova hade man ju behovt da ankomst till Cusco var beraknad till 05:00.

Welcome to the jungle

Planet som skulle ta oss ut i djungeln visade sig vara av storlek XS och man fick verkligen huka sig innan man hittade sin stol. Det var nog en av de haftigaste flygresorna vi upplevt da vi flog genom snotackta berg for att senare komma ner mot ett gront djungellandskap och vi var plotsligt framme vid Rurrenabaque. Planet landade pa en stor grasang och vi fick se en flygplatsarbetare jobba bort kor med hjalp av sin motorcykel innan vi sakert kunde stanna planet. Val framme togs vi emot av en guidekille som talade om att vi kunde valja a buss eller mc-taxis som redan vantade utanfor. Valet var enkelt da vi jamt aker buss har. Det var en annorlunda och kul satt att ta sig in till stan pa. Vi motte darpa var grupp och var guide Jesùs som hade jobbat i femton ar med sadana har turer sa det marktes att han kunde sin grej. Forst begav vi oss ut med bat pa floddeltat och vi kunde luta oss tillbaka och bara ha det skont. Vi kom darpa fram till en liten djungelby dar vi fick testa pa att dricka sockerjuice fran sockerror som man blandade tillsammans med limesaft. Det var extremt sott och mycket annorlunda. Vi smakade aven deras nyplockade apelsiner vilka var bland de battre vi atit!
Nar vi senare kom fram till kvallens camp fick vi ta det lungt i hangmattor for att ladda infor morgondagen.

Vi traskade ivag nasta morgon med campingutrutning for tva natter. Jesùs tog sig fram med macheten in i djungeln och stannade da och da upp for att lyssna , lukta och kanna pa naturen. Han hittade massor med olika medicinmassiga trad, lianer och plantor som skulle hjalpa en med allt ifran benbrott till magont. Nar vi senare kom till campingplatsen var vi trotta men nojda med dagens vandring. Vi hann aven med en nattlig expedition for att se lite spindlar och kryp som var mer aktiva nattetid. Nar vi kom tillbaka fick vi middag av kokerskan som foljt med oss och sedan var det dags att lagga sig under myggnaten pa den centimetertunna madrassen for somn. Mitt under natten var vi bada tva uppe och sprang med magsjukor och vi tror det kan ha berott pa de mytomspunna malariatabletterna. Nasta dag slutade vi faktiskt ta dessa eftersom att det visat sig inte ens vara ett malariaomrade vi hamnat i. Vi tva beslot oss for att vila pa formiddagen medan resten av gruppen stack ivag i tre timmar. Senare pa eftermiddagen begav vi oss vidare till camp nummer tva. Pa vagen dit kom vi till en fantastisk utsiktsplats dar papegojor i olika farger flog omkring ovanfor oss. Morgonen darpa var vi uppe tidigt for att kika pa papegojorna igen. Vi kom fram till berget dar det fanns massor av hal dar roda och gula papegojor hackade. Nar vi val sitter dar har vi plotsligt sadan tur att fa se tva stycken Jaguarer komma gaendes uppe invid bergsvaggen. Annu mer spektakulart skulle det bli nar vi pa tillbakavagen fick syn pa en flock vildsvin som bade grymtade och luktade illa. Efter lunchen begav vi oss mot floden dar trastockar och rep vantade. Vagen tillbaka till byn skulle namligen utforas med hjalp av flotte. Nar vi byggt fardigt var vi klara att sticka! Detta var otroligt harligt och vi kunde aven bada i floden medan Jesùs stolt rodde vid sidan om.

Val framme vid Rurrenabaque igen tog vi oss till den spartanska flygplatsen, denna gang med en trott buss, och fick vanta lite i deras enda vanthall nr 1 innan planet kom och vi flog tillbaka till La Paz.