Den beromda Inkaleden

Vi begav oss ut med var grupp bestaende av norrman, kanadensare, danskar, britter och en nya zeelandare. Stamningen hos alla var god och forvantningarna hoga.

Forsta dagen akte vi ivag pa en busstur som tog oss till lite marknader dar vi fick se pa hantverk, lamor och alpackor. Framat eftermiddagen besokte vi Inkaruiner och larde oss om hur de tankte ut olika smarta losningar for att bestamma vaderstrack och datum. Natten tillbringades i staden Ollantaytambo innan det var dags for den stora dagen.

Nar vi var framme vid portarna fick vi stamplar som visade att man hade tillstand for vandring. Det kandes langt ifran Sverige dar allemansratten gor sin ratt. Darefter fick vi se alla de barare som jobbar med att slaviskt bara turisternas packning under de fyra dagarna. Dock har det nu skapat en regel som sager att en turist max far ge sex kilo till en barare. Men han far dessutom bara andras turisters sex kilo likasa och hamnar darfor med en sjukt obekvam ryggsack pa ca 25-30 kilo. Vi testade senare denna och forstod att kroppen fick ta stryk. Vi turister bar pa mindre ryggsackar som vagde runt 10 kilo.

Vi begav oss sedan ivag med barare, guider och gringos genom Inkaporten. Vi fick langs med vandringen se fantastiska landskap och pa natterna bodde vi i fina talt tva och tva. Bararna var riktigt roliga och trevliga killar som vi kom mycket bra overns med. Vi var aven glada over att fa god mat av de tva medfoljande kockarna. Det var harligt efter en hel dags vandring. Hela ledpartiet som vi gick var 42 km langt vilket kanske inte later sa langt pa fyra dagar men med tanke pa att hogsta punkten lag pa 4200 m o h sa var det ratt sa tufft. Dock hade vi trott det hela skulle vara kampigare men med var relativt latta ryggsack pa ryggen gick det hela mycket bra.

Efter fyra dagar genom hoga berg och regnskog kom vi en tidig morgon antligen fram till den sa kallade "Solporten". Nu kunde vi antligen se ut over staden Macchu Picchu nere bland bergen. Val nere fick vi strosa runt bland alla gamla byggnader. Aven lamor hade hittat dit och betade runt pland terrasserna som Inkafolket en gang odlat pa.

Vi tyckte nog bada att sjalva hiken varit maktigare an staden som manga manniskor aker till bussvagen. Det kandes kul att klara leden med alla de andra och man kande vilken prestation det varit! Det var helt klart bland det battre pa resan!