Vid varldens hogst belagna sjo

En kvall tog vi en microbuss mot staden Cobacabana som ligger pa den Bolivianska sidan av Titicacasjon. Resan pa 3h var inte speciellt komfortabel men vi kom fram till slut och kopte med oss en fruktansvart acklig pizza som vi tryckte i oss pa hotellrummet. Att det inte ens lyckas med pizza i Bolivia... Som vanligt hande det nagot spannande nar vi akte buss. Nar vi efter en vansinnesfard borjar narma oss Cobacabana visar det sig att vi maste aka bat over ett vattendrag. Vi far inte aka med den prom som minibussen ska aka pa utan istallet far vi ga bort en bit och aka nagon gammal fritidsbat over sundet. Kaptenen och styrman kastar loss (utan att starta motorn!) och baten aker ut en bra bit ifran bryggan. Nar de sedan ska starta den gamla motorn kommer den sjalvklart inte igang. Sa dar sitter vi ett gang pa ca 15pers mitt ute pa titicacasjon i morkret. Jag och Erik garvar for att det ar en sa sjuk situation medan vara medpassagerare, nastan bara bolivianer, ar mattligt roade. Efter nagra minuters desperat dragande i motorn far de dock igang maskinen och vi tuffar langsamt vidare mot land.  

Nasta dag skulle bli intensiv! 7 pa morgonen var vi uppe for att ordna med alla biljetter. Forst och framst var det en battur till Isla del Sol som gallde, sjons storsta o. Informationen ifran saljaren var bristfallig och nar vi satt pa baten visade sig att batturen var pa 2h och vi skulle hinna vara pa on en halvtimme innan baten tillbaka gick. Val tillbaka i Cobacabana var det en snabb fisklunch som gallde innan vi kastade oss pa bussen mot Perusidan och staden Puno. Pa bussen skrev vi upp oss att aka ut pa en tur till de flytande vassoarna utanfor staden och direkt nar vi var framme i Puno (efter ca 3,5h) tog vi en taxi till hamnen och hoppade pa nasta tur. De flytande vassoarna var mycket spannande att ga runt pa och se hur folket levde pa oarna och dessutom var det klassskillnad pa arrangemanget jmf med grannlandet Bolivia . Har var det organiserat och tydlig information. Senare pa kvallen atervande vi till Puno dar vi hann med en av resans basta middagar. Alpacakott med potatispure. Vilken start pa Peru!!!
Efter middagen skyndade vi oss ivag till bussterminalen och hoppade pa nattbussen mot Cusco. Dar blev det dock inte manga timmars somn. Dumma cholitas skrek, spelade musik, gick av och pa bussen konstant och rakade stota till oss med sin packning (mestadels rissackar och bomullssackar). Dessutom klagade de pa att vi fallde bak vara saten nar vi ville sova pa bussen. Sova hade man ju behovt da ankomst till Cusco var beraknad till 05:00.