Potosi - Varldens hogsta stad

Vi anlande till Potosi, varldens hogsta stad pa 4070 m. Staden ar aven kand for sina maktiga gruvor som man kan besoka, pa egen risk. Vi begav oss ivag en morgon i buss med en grupp andra spanda backpackers. Val pa vag dit stannade vi till vid en marknad for att kopa "presenter" till gruvarbetare. Man kunde valja pa lask, handskar, cocablad och dynamit. Vi plockade pa oss sakerna och stack vidare. Vi hade valt en guidad tur pa spanska for att ytterligare battra pa vara kunskaper och vi blev sjalva med en guide som tidigare jobbat nere i tunnlarna. Vi var utrustade med skyddsklader, hanskar och hjalm och foljde med var guide in i morkret. Val dar inne var luften smutsig och kvav och man fick huka sig nastan hela tiden medan vi gick djupare inat. Vi gick i lera och vatten langs med en gammal vagnrals som da och da traffikerades av gruvarbetare som kom springande med vagnar ut och in ur gruvan. Vi vek plotsligt av fran detta och fick klattra nedat. Nu blev det smalare och att jobba i gruva ar helt klart inget for dem med klaustrofobi. Man fick ala sig over sten och grus och halla i sig for att inte halka ner i fel grotthal. Man kunde som mest ta sig ner till ca 300 meter innan det tog stopp. Vi kom inte riktigt sa langt men det kandes tillrackligt anda.

Nar vi kommit till en lamplig plats bestamde var guide sig for att detta var en bra plats for att detornera en dynamit. Vi tva fick sitta i en annan passage av grottan och vanta. Vi satt pa helspann och vantade. Allt var knapptyst for att sedan brytas av en nagot dov men mycket kraftfull knall. Det vi horde kort darefter var " Vamos, vamos!" och vi skynade oss uppat genom ett rokmoln och kraftig krutdoft. Det hela var en upplevelse som heter duga och val upp en bit genom gruvans schakt kunde vi pusta ut.

Resten av tiden gick vi pa klapputdelning till nagra gruvarbetare som blev mycket glada over en flaska juice eller ett par nya handskar. Val ute ur gruvan igen kunde vi konstatera vilket tufft arbete vi just fatt se da manga som gar in i gruvorna for att jobba bara klarar tio ar innan kroppen inte orkar mer. Vi konstaterade att detta inte var nagot for oss men att det helt klart varit en av resans haftigaste dagar hittills!